Göteborgsposten – 1 december 1865, sida 2

U ?öE 111!?7—p—— — — nalställning. rädd för att röra sig, rädd för att flytta mitt jga tran dörren. Ett högst egendomligt skrapande ljud uppifrån afvände mina tankar från sitt förra spar. Det var något som iknade ljudet af en såg — blott mera oafbrutet. Det ur med ett ord alldeles oförklarligt. Det ljöd öfver den leh ar rummet, hvilken var mest aflägsnad frå dörren och mot hvilken jag nu smög mig. I det jag tog min posiion bakom den framskjutande vinkeln af ett groft gammalt skap som stod der i närheten, observerade jag utt rummet nagot förmörkades. Jag sag en man stiga ned och stilla sig på sfönsterbrädden. Han släpte ett rep, hvilket likväl var iastgjordt rundt omkring hans kropp och använde sina båda händer, synbarligen med nagei ansträngning, till ut örande af nagot förehafvande vid ena sidan at fönstret, hvilket i nästa ögonblick i en mass :, med galler och alt ljudlöst öppnades, insläppande cen natti kalla luften. Mannen, hvilken jag nu tydligen såg vara Dudley Ruthyn, lade sig på knä pa fönsterhyllan och steg derefter in i rummet, efter att förut ha lyssn t något litet. Ilans steg gjorde intet buller på gof-e; han var barhufvad och bar sin vanliga korta jagtjacka. Jug till hälften sjönk till goltvet på min observations: post. Han stod, såsom det tycktes mig, en liten stund obeslutsam och drog derefter ur sin ficka ett instrument hvilket jag tydligt såg i det svaga mänljuset. Man ma föreställa sig en hammare, hvars tunnare sida blifvit utsmidd till en lang spetsig sik och med ett skaft som var något längre än vanligt. Hon smög sig bort till fön