Göteborgsposten – 1 december 1865, sida 2

tystnad — och ett annat slag — och alltjemt tystnad. Det djefvulska dådet var fullbordadt. Under några få sekunder tror jag att jag var nära att svimma, men en sakta rörelse utanför dörren, nära intill mitt öra, väckte mig ur min domning och bevisade att det stått vakt utanför. En liten knackning hördes. — Hvem är der, frågade Dudley hest. I — Un vin, svarade en mjuk röst. En vyckel sattes i låset, dörren öppnades hastigt, och onkel Silas inträdde. Jag såg denna svaga, smärta, vördnadsvärda figur, de ärevördiga hvita lockarne, lika dem på en apostel, och hans fina hvita hand, hvilken hängde så nära intill mitt ansige att jag fruktade för att andas. Jag kunde se huru hans fingrar nervöst darrade. Lukten af parfymer och af ether inträngde i rummet jemte honom. Dudley darrade nu likt en man som har frossan. — Sc, hvad ni har fått mig att göra! utropade han likt en vansinnig. — Var lugn sir, yttrade den gamle mannen bredvid mig. i — Ja, du förb. gamle mördare, jag skulle vilja göra af med dig också. Seså, Dudley, beherrska dig min käre gosse. Det är gjordt nu. Rätt eller orätt, kunna vi ej hjelpa det. bu måste vara lugn, yttrade den gamle mannen mycket allvarligt och med sin gamla ton af välvilja. Dudley stönade.