JOKE RUS V. 1. Bonnier. 100U. ————————— — lunda är någon persona grata. Detta erkännande är emellertid blott en skyldighet mot den framstående talang, hvarmed förf. törstått alt gifva sina reseoch personalskildringar, såväl som sina politiska betraktelser en form, hvars fulländade elegans gör det mycket tvifvelaktigt, om Orla Lehmann icke kan sägas vara en ännu mera sormfsulländad skriftställaro än talare. Skådespelaren Christian Theodor Schmidts plötsliga död har naturligtvis väckt stor sorg ej allenast i Köpenhamn, utan äfvon öfver hela landet, dor man med kärlek och beundran mindes den rikt bogålvade, rättskaffons konstnären från forna dagar. Men sorgen öfver detta dödsfall har ytterligare ökats genom underrättelsen om, att hans djupt sörjande enka står qvar med trenne barn, beröfvad nödiga medel för sitt uppehälle. En komits, bland hvars medlemmar må nämnas professor H. C. Andersen, instruktör Phister, kammarrådet Lange, prof. Monies m. fl., har derför bildats, för att betrygga enkans och barnens utkomst. — Vid Schmidts begrafning i går var garnisonskyrkan uppfylld af ett så talrikt tåg, som hon möjligen kunde rymma. Allt hvad hufvudstaden eger stort och aktadt ide sköna konsternas vorld, hade här stämt möte. Icke blott alla skådespelare, utan äfven författare, målare, bildhuggare och journalister hade samlats, för att bevisa den aflidne den sista tjensten. Sedan den blomstersmyckade kistan burits ned i kyrkan af Casinos (hvars toaterdirektör han varit) personal, afsjöngs en vacker sång af M. V. Bruun, hvarefter pastor Fibiger höll talet öfver den aflidne. Då kistan derpå at skådespelarne bars ut ur kyrkan, hejdades den på gången, hvarest ett vackert sarväl?,F, som gjorde en vida mera gripande verkan än det mindre lyckade talet, med ett hjertligt föredrag sjöngs at fru B. Hansen. Några medlemmar af riksdagens folkething och landsthing samlas i afton på Skydedebanen, för att fira en afskedsfest till biskop Monrads ära. Professor Jerichau med fru afreser i dag till Rom, för att närvara vid tullbordandet al de danska godsegarnes brudgåfva till prinsessan Alexandra: Adam och Eva före syndafallet. Det går för narvarande raskt undan med nya stycken på teatrarne. Först kom Casino med Krinolinefden Store, elegant utstyrd och bearbetad af Erik Bögh, så kom den kongl. teatern med Björnstjerne Björnsons lustspel De Nygifta, som har ett ytterligare intresse dorigenom, att en m:ll Jensen debuterade deri. Den unga damen har förut intagit en anspråksös plats vid balletten, men fru Heiberg, som man har att tacka för den mästerliga uppsätttingen af De Nygifta, har tagit henne om nand och väg!edt henne vid hennes första uppwädande. Folketeatret följde efter med Den sköna Helena, och ett med större prakt utstyrdt stycke har knappast någonsin gått ötver dansk scen. Kostymerna till hufvudpervonerna äro alla törskritna tärdigsydda trån utlandet, och endast drägterna till körerna äro krsardigade här hemma, likasom älven de lyvande dekorationerna äro målade i Köpenhamn. Förutom den allmänna belysningen på scenen hafva rör till 200 gaslågor inledts på scenen, orkestern om 25 personer har blilvit fördubblad, och uppsättningen har i det hela kostat c:a 5,000 rdr danskt rint. Men penningarne skola nog komma igen, Offenbachs lifliga musik drager som en magnet, och hela operetten går på oti sätt, som länder Folketeatern ull stor ära. Sist kom Alhambra med sin Bocktot, det bekanta boulevardstycket Le pied de mouton, hvars oerhörda maskineri, jättelika och effektfulla dekorationer, karakteristiska ko