Göteborgsposten – 30 november 1865, sida 1

SN SA —————— ) klverston har en sakta slutning uppför. Vägen gör der en plötslig böjning och vid densamma till höger ser man två eller tre askträd med en af murgröna öfverväxt stätta. Under mina färder fram och tillbaka förbi detta ställe kan jag ej säga att jag specielt observerat detta ställe, men nu låg det framför mig, i det svaga ljuset af det aldra svagaste månsken, och Meg Hawkes med ryggen vänd emot mig, syntes för min fantasi alltjemt långsamt vandrande mot Elverston. Det var oföränderligt samma talla, samma rörelse utan fortgång, samma förfärliga otälighet och gäckade väntan. Jag satt nu vid sidan af min säng och såg tankfullt mot andaa sidan af rummet. Då jag ej tyckte mig skåda Meg Hawkes föreföll det mig som om jag sett m:me med mörk blick betraktande först ett, sedan ett annat föremål i rummet, synbarligen funderande på ett problem och i ett af sina mest oblida humör — ibland muttrande för sig sjelf. rätande upp sin gestalt och iho snörpande sin stora mun. Detta var dock ingen synvill! . Jag såg m:me huru hon gick in i sitt eget rum hvare jag tror att hon dröjde i nära tio minuter. Då hon vände tillbaka glänste hennes ögon och rodnade hennes anlete och den egendomliga odör som omgaf henne bevisade :tt hon begagnat sig at sitt favoritmedikament. Jag hade ej rört mig sedan hon lemnade rummet. Ungefär midt på golfvet stannade hon betraktande mig med en blick, hvilken jag blott kan likna vid den af ett vildt djur.