Göteborgsposten – 28 november 1865, sida 2

äA EE ! UGC, IrvyiIKCII CJ Kall VÅIJA sig derifran, de sista sakramenterna, så behandlas de före haus omvändelse födda barn såsom grekisktkatolska. Det är omöjligt, att uppräkna alla former för detta godtycksvälle. Regeringsagenternas brutalitet, deras girighet, deras hat mot allt, som är polskt, allt detta föranleder så förskräckliga saker, att det är svårt att tro på deras sanning. Ryssarne räkna derpå, och de förneka det, som icke konvenerar dem. Huru härmed än må vara, skyndar man i Ryssland, att få slut på Polen. Man vill nu utvidga sin seger bort mot Tyskland och tänker denationalisera de tyska Östersjöprovinserna. Eftersom regeringen ännu endast hyser föga oro för den politiska ställningen, tyckes hon med all kraft hafva kastat sig på den religiösa frågan. Man betjenar sig af alla medel, handlar utan afbrott och tillochmed öfveriladt. Man vill ögonskenligen stödja sig på redan funbordade fakta, för att kunna med större säkerhet motträda vestern. Oaktadt det lugn, som råder inom konungariket, afgår ännu hvarje Onsdag från citadellet i Warschau en transport till Siberien. De deporterades antal är icke så stort som förr; men hvarje vecka betalar åt exilen sin tribut. Den sista transporten bestod ännu af 28 offer. F garnes antal i citadellet är ännu ofantligt. Militärkommissionen dömer, dekreterar, executerar, utan att ens i tidningarne osfeutliggöra sitt beslut. En viss Aveyda, f. d. medlem af nationalregeringen, har nödgas att inom lås och bom skrifaa en historia öfver revolutionen år 1864. Men i det han räddade sitt cget hufvud, förrådde han många af sina medbrottslingar, hvilka sannolikt skola dömas till döden. Polen skall, i likhet med hvarje annan brottslig handling uti historien gå igen och ännu i sin dödskramp vara Rysslands sarligaste fiende. Ju mera förfärande Polens öde visar sig, desto kraftigare skola alla de andra nationer, som hatva något af Ryssland att trukta, anstränga sina krafter, för att genom enighet inom sig och med utveckling af sina hjelpkallor möm hvarje försök af Rysaland att slå ned äfven dem, likasom de skola veta att vakta sig för kolossen. då han kommer smekande med sammetshandske på. Så länge emellertid Ryssland intager sin tientliga hållning emot Europa, ty dess kränkning mot Polen är en kränkning för Europa, så länge skall ej heller den allmänna afväpning kunna utföras, som Frankrike säges vilja genomdrifva, om det är sannt, att dess utrikesminister Drouyn de Lhuys vid mottagandet af diplomatiska kåren uttryckt det hopp, att de europeiska makterna skola följa Frankrikes exempel och minska armåerna. Med den franska armereduktionen förhäller det sig väl icke heller så allvarligt, ty den hittills beslutade reduktionen omfattar knappast den styrka, hvarmed armöeen, så att säga, blir ökad genom truppernas återkallande från Rom — och ännu större kan reduktionen bli, då de i Mexico stående trupperna hemkallas, hvilket väl ej torde dröja så länge, om icke situationen plötsligt förmörkas. För närvarande visar det sig, att ryktena om spänningen mellan amerikanska unionen och Frankrike blott voro — : tillagade och Patriesäger, att de endast tjenat till att få fram den förklaring, att det bästa förstånd råder mellan franske gesandten i Washington och de amerikanska myndigheterna. Patrie är ifvenledes af den mening, att de politiska spekulanterna ville härmed på Frankrike ötverflytta det hat, som Norden hyser mot England. Man ville synbarligen derjemte ätven hjelpa upp det juaristiska lånet, men törsöket har ej burit några frukter, ty lånet röner alls ingen favör. Dessa rykten voro dock icke ensamma, ty nu är börsspelet i full gång och det finnes alltid tillräckligt med samvetslösa spekulanter, som skapa rykten och — förtjena på dem. Så berättas i Paris — och pratet vållade å den lättrörliga börsen genast en liten hausse —, att kejsar Napoleon påtänker en storartad tredsdemonstration vid tilltället då den stora verldsutställvingen 1867 skall öppnas eller atslutas, hvarför han skall låta till alla suveruner utfärda en inbjudning att infinna sig till utställningen. Då skola äfven de olika suveränerna ha tilltälle till vänskaplig öfverenskommelse — och den mycket omtalade kongressen skall sålunda hastigt kunna bli sonstituerad. Med anledning af denna utställung tänker kejsaren, så berättas det vidare, stitta en ny orden: LIordre de habeille, som kan bäras jemte hederslegionen och hufvudsakligen skall utdelas till industriens och slöjdflitens dignitärer i alla länder för deras utställda artiklar. Från Paris skrifves i öfrigt, att andra delen at kejsarens bok om Cassar, hvilken bär titeln: Cäösar en Ganle, redan i tvenne månader varit färdigtryckt. I slutet af December skall den utkomma. Detta band innehåller tor öfrigt resultaten at många på förf:s egen bekostnad anställda gräfningar i lokaliteter, hvilka Cesar omnämnt och angående hvilka de lärda hittills icke kunnat enas. Man väntar nu, att den gamle Talleyrands innehållsrika memoirer snart skola komma till offentligheten. At en statistik, som undervisningsministern Durny offentliggjort, framgår, att det finnes elfva departementer i Frankrike, der eutalet af de personer, som icke kunna läsa och skrifva, är mycket ringa, neml. blott 2—6 I proc.; det finnes deremot tyra, der förhållan1 . A