Göteborgsposten – 27 november 1865, sida 1

ren till. — Ty tala om allt för er. Hon teg med örat lagdt mot dörren. yu jag kunna tala, ma chere. Jag villja säga er det vara exekutionst jenstemän i huset, tva tre, fyra sådane oförskämda karlar. De ha en annan lika elak som de sjelfva, som göra en lista öfver möblerna. Vi måste hålla dem härifrån, dyra Maud. — Ni hannade nyckeln qvar utanför i dörren, invände jag. Det var ej för att halla dem ute utan mig inne. — Lmete be jag verkligen nyckeln qvar i dörren! utropade mame med båda händerna höjda och en så oförställd blick al förvaning, att jag för ett ögonblick ej visste hvad jag skulle tror. Denna Jvinnas bedrägerier voro af den beskaffenhet, att de ofta förvirrade ehuru sällan öfvertygade mig. ligen tro Maud, att dessa sa täta föränIsskakningar vända upp och ned på mitt ra lugn barn! v Vill ni det? Och jag skola — Jag ve dringar och Stackars hnfvud. — Och fönstren äro försedda med jerngaller — hvartill tjenar det? hviskade jag allvarsamt, i det jag pekade pia dessa hemska fö Jäligwt.miats — Det vara för mer än 40 år sedan då sin Philip ÅyImer skull bo här och hade detta rum till barnkammare och var rädd att barnen skulle falla ut. — Men om ni ser efter skall ni finna att gallerstängerna ha blifvit ditsatta helt nyligen. Skrufvarne och märkena efter mejseln äro alldeles nya.