Göteborgsposten – 27 november 1865, sida 1

— a2— jerngaller som var anbragzt i fönstret. (sallrets jernstiinger voro säkert fästade i fönsterramen af ek, och hvarje rut: var dessutom så fast ditsatt att ingendera kunde öppnas Denna ngelse. Ut bgonblickligt hopp genomträngde mig likväl i detsamma kanske de öfriga fönstren som vette inat garden voro pi liknande sätt försedda med galler? Men nej. Dessa fån gelselika försigtighetsnnett voro inskränkta till det fönste till hvilket jag hade tillträde. Under nagra få minuter kände jag mig alldeles förvir rad. Men jag fann att D ann om nagonsin maste qväfv: min fruktan och använda den själsnärvaro jag egde. J stex upp på en stol och undersökte ekvirket i sön smret. Det föreföll mi; ter nytt arbete här och der ÅAven -kKrufvarne tyckte inokammare var förvandlad till ett f: som om jag kunde se mirken ef, vara nya, och de saviäl som träet voro öfvorsmetade me nagot färgämne för att dölja det man nyligen arbetat p: desamma. Medan jag gjorde dessa observationer, hörde jag nye keln försigtigt omvridas. Jag misstänker, att madame ön skade öfverraska mig. Hennes steg hördes ocksa sällan d: ct Jag stod vänd emot henne midt i rummet, då hor hon nalkades. IIOn gick lika tyst som djur at katts öppnade. — IIvarför läste ni dörren, mime? frågade jag. Hon gled hastigt in med en försatlig smilning och läst dörr n. — Tyst! hviskade m:me och höjde sin stora hand Hon kastade , derefter en blick öfver skuldran åt korrido