Göteborgsposten – 25 november 1865, sida 2

slvarjehanda. llårat emot nårdt. En borgare i Köln hade för ett par år tillbaka varit nog olycklig att få sin bostad midtemot stadens stora konsertsal, genom hvars öppna fönster musikens toner ljödo äfven till den omusikaliske mannen och störde honom i hans nattro. Förgäfves hade han upprepade gånger protesterat mot öppnandet af de omtalade fönsterna, då han slurligen kom att tänka på, att det vore bäst att fördrifva ett ondt med ett annat, och i den afsigten päfann han följande medel. På huset, der ban bodde, fanns en balkong, som var i jemnhöjd med de hatade fönsterna och på denna balkong posterade han en afton, då det skulle musiceras i konsertsalen, en x : sikkår, hvars instrumenter voro grytlock, kopparkastruller. tomma tunnor m. m. d. Knappt hade konserten i salen börjat, förran dirigenten för det på balkongen anbringade kapellet gaf tecken, och nu började en verklig helvetesmusik, hvartill kapellmästaren så eftertryckligt slog takten med en ofantlig smedhammare på en jernplåt, att man, för att skona de i salen varande damernas fina nerver, skyndsammast stängde till fönsterna och sedan dess fick den omusikaliske borgaren glädja sig åt en ostörd sömn. Den tyska bly-samheten förnekar sig aldrig, när ett tillfälle gifves den att komma i dagen. I en korrespondens från Paris till eKolnische Zeitung, afhandlande en sto rrevy i lägret vid Chålons på Napoleonsdagen, yttras sålunda: ÅElsassarne äro, som bekant, de bästa soldaterna i franska armeen, och det franska artilleriet betjenas uteslutande af sådana tyskar.