Göteborgsposten – 23 november 1865, sida 2

Utlottning al akter. Vid 1841 101140 ad udlottamg al 10 st aktier i bolaget sot istadkommande at en droskiurättning harstales utlottades aktier for toljunde personer: hrr ). P. Andersson, A. ÅAbranamsson (2 st), O. Dickson, W:m Gibson, kt. J. Heyman, S. Josephsson, Edv. Levisson, A. W. Levgren och P. Welin. Drunknade. I poliskammaren anmältes igår på morgonen att skepparne J. Madusson från Malmo lörande jakt. Hilma liggande vid Pustervik och A. Nusson, sorande bat. Thorsten, liggande vid s. d. trauska tomten saknats ombord sedan sistl. Mändag på aftonen och sedermera ej afhörts. I går på e. m. vid 3:uden upptogs liket at den sorstnamnde i eltven mellan Jernvågen och Skeppsbron och atfördes till barhuset. Nilsson som varit iklädd blå och hvit bindtroja, grå vadmalsbyxor och svart klädesmössa saknas deremot fortiarande. Eldsvada i Warberg. Enligt hit ingånget enskildt telegram utbröt natten till 1 går eld i Warberg 1 narheven al norra tullen, eller å det s. k. Berget, dervid 2:ne hus bletvo lågornas rof. Justitiestatsministern frih. 14. be Geers anförande på adelns mote på Puwmx var, enl. N. D. A,, at följande lydeiso: Han ansåg sig icke böra yttra något om behofvet af en forandring i representationslormen, enär inbjudningen alsett endast dem at ridderskapet och adeln, som erkände detta behof. Det hade blifvit yttradt, och, vid framlaggandet af förslaget, tillkännagitvits, att förslaget vore löranledt al en oro i onnena, men något sadantetillkännagitvande hade icke beledsagat K. M:ts proposition, vid hvars aflatanue just papekats nödvändigheten att under en lugn tidpunkt lösa den omtvistaue flagan. Bland de tramställda aumärkningarna hade ue flesta redan förut blifvit i utgifna skrifter gjorda och, enligt tal:s asigt, äfren vederlagda, hvarfor tal. icke ville anyo upptaga dem alla till besvarande, men med afscenue a den anmärkningen, att konuugamakten skulle genom sorslagets antagande fursvagas, ville tal., fustän den-ammma redan förut blifvit upptagen, yttra nagra ord. Förslaget lemnade konungamakten oberord, och de Ändriugar forslaget innebure 1 alseende a konungamaktens förhållande till representationen vore til: konungamaktens fördel; så stadgaudet att konungen skulle ega att upplosa riksdagen och förordna nya val, äfvensom att konungen hade rätt att ensam bestämma hvilka ärenden skola förekomma pa urtima riksdag, hvartill mahanda kunde läggas det sortyuligande i regeringsforwen, aw om en riksdag upplöstes, innan ny statsreglering blifvit uppgjord, komm den gamla statsregleringen att fortfara. — Konungamakten hade sålunda icke genom förslaget undergaclt någon juridisk torminskning, och den belarade rubbniugen skulle alltså bestå allenast uti lörökandet al den moraliska kraften hos representationen, — hvilket ju icke kunde vara att ause såsom ew fel i och för sig, då derigenom, i alla de fall, då konung och representation vore ense, äfven konungamakton vunne i styrka. — I en sund konstitutionell monarki borde hvarken konung eller representation kunna, mot den andras vilja, föra samhället fram i en v:ss riktuing, men deromot hvardera statsmakten kunna äterhalla den andra och hejda farten, tills olverenestammels vunnes. — I Sverige vore konungamakten större än i flera andra konstitutionella länder, ty konungen hade i sin hand hela den ekonomiska äfvensom krigslagstiltningen, och dessutom hade i Sver konungumakten ett vida större stöd uti folkets tänkesätt, än händelsen vore på många andra ställen. För konungamakten uppstode genom ståndsdelningens upphälvande ingen lörlust, om ej förlusten af förmågan av kunua styra genom att dela, men en sådan takvik,— som lämpade sig förträffligt att användas emot siender, — vore icke godt lör en konung av använda emet sitt folk och den, som derigenom vunnit manga segrar, vore förlorad. I afseende å en föregående tal:s anspelningar på 1848 års skakningar, erinrade tal. att dessa skakningar gällt icke blott nya, utan älven gamla och soräldrade institutioner. Man hade läst sig vid det i förslagets 1 förekommande stadgande, att bada kamrarne skulle eg: lika behörighet och myndighet samt lörmenat, att detta uttryck vore oriktigt, men detta kunde tal. icke medgifva, enär med hka behörighet? borde förstas. att kamrarne egde rätt att till prölfning upptaga samma mål, och med lka myndighet, att den ena kammareus beslut gällde hka mycket som den andras, hvilket i allo inträffade pa ifrågavarande kamrar. I fråga om beskattning och öfriga i 65 omnämnda ärenden gällde också, lika litet som i andra frågor, den ena kammarens beslut icke mera än den andras Men när kamrarne stannat i olika beslut ölver nämnda frågor, upplöstes de båda till en kammare, hvarefter slutligt beslut fattades i ölverensstämmelse med flertalets åsigt. — Om en representation skulle bildas med uteslutande afseende a beskattningsfragor, Vore det väl icke skal art sordela den på två kamrar, ty det är icke för dessa frågor man behölver det återhallande element, som man söker i en öfre kammare. De egenskaper, som man anser önskvärda hos ledamöterne i denna kammare, gjorde dem snarare mindre lämpliga att utofva beskattningsrästen, som hvarken bör ligga i händerna på de rika, för hvilka skatterna i allmänhet kännas mindre, eller på de fattiga, som undgå skatter, utan på den stora mängden skattdragande eller just de, som vanligen represeuteras af den nedra kammaren. Detta vore också orsaken, hvatför i flera länder beskattningsrätten utöfvades uteslutande af denna kammare. — I det hvilande förslaget vore den anordning vidtagen, att hvar och en af ledamöterne i den öfre kammaren gällde hk mycket som hvarje ledamot i den andra, och detta kunde försvaras, derför att båda kamrarne utginge lika mycket från folket. — Att åter bestämma so den öfre kammaren ett lika stort antal ledamöter som för den nedro, vore obilligt, i samma mån som der ofre vore sammansatt i en riktning, som skilde sit från den nedre, och skulle dessutom öka den före gsma svårigheten att finna ett tilhäckligt antal lämp lige ledamöter för denna kammare. — Tal ansäg att, till följd af de fordrade valbarhetsqvalifikatio nerna och synnerhgast derför att dess ledamöter icke komme att erhålla något arvode, skulle den öfre kam: maren något mera än den nedre blifva benägen at bevilin anslag, emedan den sannolikt komme att be: