Göteborgsposten – 23 november 1865, sida 2

Rotani-kt. En i Skåne längesedan för-ii vunnen växt Xanthium Strumarium, som på ( Linnes tid växte både vid Lund och Landscrona, men som icke är funnen i Skåne sedan t vörian af detta årnundrade, har stud. A. Tullerg i Malmö under innevarande år funnit vid s sämmnde stad mellan slottet och Ribergsborg, växande tillhopa med en ny art för Skånes lora, Xanthium spinosam, hvilken senare äfven växer som ogräs i trädgården vid Alnarp. En rask ålderdom. D. 30 sistl. Okt. log i Ore, i Dalarne, hemmansegaren Kolar Lars Larsson i den höga åldern af 95 år. Ända till mot slutet af sin lefnad läste han, utan glasögon, obehindradt i bok och skulle — menade gubben — ännu i vildmarken kunnat skjuta sitt lod, endast han kunnat ga. Af 3 barn, 10 barnbarn och 7 barnbarnsbarn söljdes han till gratven endast af sin ende son och en af mågarne: ett föga vackert bevis på pieteten hos de efterlefvande, isynnerhet som gubben var en ärlig och rättfram man, ehuru något sträf. När nöden är störst, är hjelpen närmast. En af Köpenhamns berömdaste läkare, prof. B. trällade — efter hvad det berättas från Köpenhamn — i somras på en resa tillsammans med en äldre svensk herre. Under samtalet kom denne senare att yttra, att han led af en sjukdom, för hvilken han sökt råd och vård hos kontinentens förnänsta auktorileter i medicin och kirurgi, men allt hade varit förgäfves, såväl i Paris, Berlin och Wien som på slera andra ställen. På närmare förfrågan beskref han sin sjukdom omständligare, i det han tilltogade, att han sjelf hade uppgifvit allt hopp om tillfrisknande och emotsåg en snar död såsom oundviklig, men att han emellertid tillbragte sin mesta tid på resor, ör att erhålla någon förströelse ocn genom att göra sitt lif omvexlande ersätta dess kortlet. Som det understundom händer med personer, som tillfälligtvis träffas på en resa, skedde ingen presentation och samtalet fördes till och med på ett srämmande språk. Den ör sin reskamrat sålunda fullkomligt obekante danske läkaren sade slutligen: Då ni i alla all har försökt så mycket, men likväl eger kraft nog att underkasta er ännu evt prof, orde ni kanske tillåta mig att gifva er evt råd. På — hospitalet i Köpenhamn finnes en läkare, som har utfört flera operationer af samma art som er sjukdom krätver och han har alltid haft lycka med sig; res ni till Köpenhamn och rådtråga honom. Han är icke svår att finna, det år öfverkirurgen på hospitalet. Ni kan ju för ötrigt först höra er för om hvilka åsigter man hyser om honom, isynnerhet som ni, enligt er egen mening, dervid icke har mycket att förlora. Svensken antecknade den uppgifne läkarens namn och man skiljdes åt. Patienten tog emellertid saken på fullt allvar, och en vacker dag infann han sig i Köpenhamn, begat sig till det uppgitna hospitalet och finner i den läkare han söker till sin förvåning — den välvillige reskamraten. Han tages under behandling, utan att man likväl lofvar honom helsan, men operationen lyckas och det är all möjlig utsigt ull att den fruktade liemannen icke så snart kommer att infinna sig. Vid afresan önskar han att få veta, hvilket honorarium hans räddare fordrar. Professorn hänskjuter det till patientens eget beprötvande, tilläggande, att hans (professorns) fordringar i alla hänseenden licke kunde vara stora, då han ju sjelf inbjudit honom till sig, och under många tackså gelser lemnade svensken den han hade at tacka för förlängandet at sitt lif. Dervid stan nade det likväl icke, ty i dessa dagar ha den skicklige kirurgen fått emottaga en ytters elegant vagn at äkta pariserarbete, enkom al sedd för en läkare och hvars talrika fickoi äro uppfyllda med dyrbara kirurgiska instru menter. Rättelser. I gårdagens operareserat står i 17:d )lraden hvarigenom, hvilket bör vara hvarjemt (damt ianotisen-Gififria anilinfärger 7:de raden fär der i st. s. färger.