Göteborgsposten – 22 november 1865, sida 2

likväl fortsara de att organisera sig och uppgöra planer till ett fälttåg. Fastän det ligger mycken öfverdrift i de rykten, som tala om ett påtänkt angrepp på Canada, måste det medgifvas, att de till en viss grad bära sanningens prägel. Canada var representeradt på Fenierkongressen i Filadelfia, och vi äro ingalunda i okunnighet om, att Fenianismen har utgreningar i vår provins. Vi uppmana derför itrigt regeringen, att vidtaga några försigtighetsätgärder. Det första, som bör göras, skall vara att bringa i säkerhet de vapen, som tillhöra de frivilliga. Dernäst bör sträng tillsyn hållas vid gränsen. Om invandringen till Canada fortfar att tilltaga på ett så misstänkt sätt, bör ett krattigt passystem införas. På sjelfva Irland synas Fenierna beslutna att inslå en väg, som skall försätta landet i de våldsammaste agitationer och i ett starkt osäkerhetstillstånd. Etter Polens mönster ha de inrättat en hemlig polisoch blodsdomstol. Nu senast berättas uerifrån, att flera egare af tidningar, hvilka uttalat sig emot Fenierrörelsen, erhållit anonyma skritvelser, i hvilka de hotas med mord och brand, om de fortsätta sin verksamhet. Rörelsens hittillsvarande ledare på den gröna ön, James Stephens, hvilken, som bekant, blifvit häktad, har inför rätten förklarat sig icke erkänna britisk rätt i Irland och vill på den grund icke försvara sig, hvarken sjelf eller genom advokat. Times hånar honom derfor; hånet förefaller dock något grinigt. De berättelser, som nu ingått ang. upproret på Jamaica, angifva, att dettas karakter varit i hög grad oroande och af den art, att man kan med skäl befara oroligheters utbristande äfven på de andra vestindiska öarne, om det än är tor tillfället undertryckt på Jamaica. Vi äro endast inskränkta till engelska berättelser om resningen, och de äro naturligtvis icke så alldeles pålitliga. Timesskritver ötver händelsen: Det har varit en mycket farlig sammansvärjning, och hade icke utbrottet inträffat för tidigt, skulle hela ön fått upplesva sådana scener som dem i Morant-Bay. Upproret hade negerupprorens vanliga karakter. Man kunde erinras om slafupproren i längst förrunna dagar. Samma hemlighet, samma vidsträckta utgrening af sammansvärjningen, samma vildhet i bämndkänslan, roflusten och de sinliga begären och, sällsamt nog, samma fientlighet mot mulattracen. Den enda skiljnaden i detta fall är blott, att ledaren var en man med förmögenhet och rang. Hr G. W. Gordon var en svart medlem af lagstiftande församlingen och en man med betydlig förmögenhet, Han hade tillhört engelska högkyrkan, men utträdt ur församlingen och osvergätt till baptisterna. Sedan dess bade han gjort sig bekant för sitt politiska och religiösa groll. Han hade varit magistratsledamot, men afsatts af guvernören för upproriska tal. Denne man synes ba varit upprorets sorsto anstiftare, en operationsplan skall hafva påträffats bland hans papper. Säkert är, att han vid angreppet på stadshuset var starkt komprometterad. Fastän han var medlem af kyrkorådet och van att bevista dess sammankomster, saknades han der den dag, då upproret utbröt. Denne man blef häktad, af general Nelson ställd inför krigsrätt och hängd på morgonen till den 23 okt. Alla förut berättade detaljer från tumultet d. 11 okt. bekräftas. Komplotten var uppenbarligen väl anlagd. Om morgonen kommo stora negerhopar i närheten af stadshuset, och sedan de en stund samlats omkring det, gjordo de, c:a 1,000 man starka, plötsligt ett anfall på byggnaden samt sköto genom dörrar och fönster på personerna derinne. Man syftade ej på någon enskild: hela den hvita befolkningen skulle utrotas. Man måste således antaga, att de svarta redan länge haft i sinnet, att göra sig till herrar öfver ön, bilda ett uteslutande svart samhälle och till detia ändamål antingen helt och hållet utrota de hvita eller jaga dem med skräck ur landet. Bland de häktade äro äfven fyra prester, Roach, Cole, Edwin Palmer och Harris, de tvenne senare baptistprester. Dessa och några andra skola ha stått i förbindelse med ett hemligt förbund kalladt: Asfrikanska emancipationssällskapet. Så långt Times. Det skall bli af intresse att erfara något närmare om detta sällskap, hvilket väl kan antagas hafva sin kärna i Förenta Staterna och ej är utan samband med de andra trakasserier, som från denna kant dels trycka på och dels hota England. Skulle det bekräfta sig, hvad som på ett och annat håll uppgifves, att England eger