Göteborgsposten – 22 november 1865, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Poliskammarcu. Fortsatt ransakning hölls igår med häktade Anna Kristina Jonsson, såsom förut nämnts anklagad för en otrolig mängd stölder i härv. manufakturbodar. Det omnämndes, att hon ensamt från en handlande stulit öfver 200 alnar olika tyger; såaom ett ytterligare bevis på huru betydliga hennes tillgrepp varit må omnämnas, att af de tyger som hustru Mattsson försålt för bennes räkning, har man genom dennes biträde aterfunnit icke mindre än 13 st. sardigsydda kladningar, förutom allt ännu osydt tyg. I Då den tilltalade infördes uppmanade henne polismästaren på ett bevekligt sätt att nu afstå från sina förra lognaktiga uppgister. Hon syntes till en början tveksam, men afgaf slutligen samma förklaring som vid förra förhöret, eller att allt hvad man vid husvisitationen hos henne anträffat af henne sjelf blifvit köpt, och att hon ej lemnat en aln tyg åt hustru Mattsson att försälja. Det upplystes att handl. Lichtenberg tvenno gånger i polisen anmält, att han blifvit bestulen pa klädningstyg. Sista gången lemnade han en prollapp på det stulna tyget, och man hade funnit en klädning, som (blifvit ar hustru Mattsson för hustru Jonssons räknivg försåld och hvilken var af samma tyg som proflappen. Vidare hade man hos hustru Jonsson anträsffat en rödrutig klädning som hon sade tillhöra henne sjelf, men hvilken blifvit af handl. L. igenkänd såsom varaude af det tyg hvilket första gången frånstals honom. — Hustru J. påstod att hon köpt detta tyg hos hr L. Hustru Elisabeth Andersson berättade, att den tilltalade en dag gifvit hennes dotter i uppdrag att försälja klädningstyg åt henne. Detta hade äfven skett, men vittnet kunde cj säga om detta tyg varal samma sort som någut af dem, hvilka nu lågo hopsamlade i pollskammaren. — Hustru J. förnekade helt och hållet hustru A:s uppgister. Pigan Johanna Eriksson och drängen Aug. Carlsson, som bott hos Jonssons, hade båda sett henne inneha en mängd tyger. Dessa hade hon sagt sig ha emottagit af en flicka i Haga, som hetto Marie. Johanna Carlsson uppgaf äfven att hon rctt, huruledes hustru J. en gång hemkom och hade ett stycke shirtiug doldt under sina kläder. Den tilltalade förnekade nu, att hon någonsin känt den ifrågavarade Marie. Påmind derom, att hon vid förra förhöret uppgifvit, det hon just köpt gardintyg af samma Marie, förklarade hon nu, att hon ej kände till någon sådan, utan att hon köpt såväl gardintyget som ett hos henne anträffadt klådningstyg — af ett mönster som handl. Thelin enkom för sin räkning låtit beställa på fabriken — af eu för henne okänd flicka. Af sistnämnde tyg hade dock äfven hustru Mattsson försålt till en klädning, hvadan den tilltalades uppgifter i detta hänseende förefalla ännu mindre troliga. — Vidare hade hustru J. innehaft en halfsidenklädning, till hvilken hon sade sig ha köpt tyget hos handl. Thelin. Hustru Mattsson hade dock !örsålt ett betydligt stycke af detta samma tyg, hvarigenom gemenskapen emellan hustru Mattssons och den tilltalades affärer ännu tydligare ådagalades. Målet uppsköts på åtta dagar. — Fortsatt undersökning hölls i går för att upptäcka anläggaren af den mordbrand, hvarigenom en halmstack vid Katrinelund uppbrändes. De enda vigviga vittnesmål som denna gång afgålvos voro sprutmästaren Anderssons och perukmakaren Svans. Den förre berättade, att sedan elden i den antända halmstacken redan blifvit så mycket släckt, att ingen låga syntes, uppflammade eld i en annan halmstack, som låg på vinasidan om den brinnande stacken. Elden visade sig för öfrigt å den sida af den senast antända stacken, hvilken låg ifrån den nedbrunna. Af dessa anledningar ansåg A. det vara omöjligt, att elden i den senare stacken kunnat uppkomma utan genom förnyad mordbrandsanläggning. Haruti instämde perukmakaren Svan, hvilken tillade, att sedan han, som var strålförare vid sprutan N:o 4, hvilken vid fyratiden på morgonen var den enda qvarvarande vid elden, upphört att spruta på. den nu redan nästan utsläckta halmstacken, hade han observerat en karl, hvilken stod emellan tvenne af halmstackarne. Som denne person ej hade bricka, yttrade hr S. till honom, till hälften på skämt: Ar det du som går här och tänder på halmstackar, så att vi ej få sofva? Mannen syntes vid detta tilltal förlägen. På ytterligare fråga om han var torpare under hr Levgren, svarade den okände nekande och begaf sig från stället, förbi den ännu oantända stacken, i hvilken några minuter derefter eld befanns vara anlagd. Den okände, som var korpulent till växten samt hade skinnmössa bundtröja och ljusa byxor, stod sedermera ej att finna. Branddrängen 0. F. Carlsson hade sett en okänd karl stå i närheten af brandstallet, men kunde ej upplysa något vidare. Poliskammaren förklarade den hållna undersökningen icke leda till någon åtgärd, men skulle åklagaren, i fall upplysvingar framdeles kunna vinnas, åter upptaga målet, hvarlörutom poliskammaren ville låta kungöra den belöning af 1,000 rdr, som grosshandl. A. W. Levgren utlofvat åt den, som bevisligen upptäcker mordbrännaren. — Tvenne pojkar, som för kort tid sedan jemte flera andra pojkar stodo tillralade för swmåstölder, voro nu åter i går framme denna gång dersore, att de brutit Big in i ett handelaständ vid Rosenlundsvägen, hvilket hålles af jungfru Nelly Grimberg, och dervid tillegnat sig en otolig mängd småsaker, såsom sjalnålar och barnleksaker, cigarrmunstycken, speglar, portmonnäer 0. 8. v. — De båda pojkarne blelvo häktade och innehade då en större del af de siulna sakerna. Vid förhöret igår erkände pojkarne, hvilkas namn äro Carl Oscar Joh:s Emanuel Olsson, stölden. De syntes nu vara mycket årgerfulla och nedslagna, oaktadt de nyligen berättades ha svarat moJren som varnande yitrat, att de väl till slut skulle komma på cellen, utt detta icke gjorde dem nagot, om de också skulle få sina Åtre år. Målet remitterades till ranhusrätten. Den äldste af pojkarne införpassades till celllängelset. — En snickare vid namn Linddahl, icke rätt fördelaktigt känd, dömdes igår i poliskammaren derföre att han i nya allgen varit full, oqvädat och slagit tvenne qvinnor samt förolämpat en poliskonstapel under tjensteutöfning, att böta tillsammanlagdt 100 rdr eller i brist på tillgång till böternas gäldande undergå 11 dygns fängelse vid vatten och bröd, samt alt ersätta de båda qvinnorna med 10 rdr. Enån Utlandet