Göteborgsposten – 21 november 1865, sida 1

Göteborg d. 21 November 1865. ädlerleken. Under den förflutna veckan har väderleken fortfarande varit regnig och kylig. Det hopp som man i slutet at den törflutna veckan började hysa om öfvergången till mera stadiga väderleksförhållanden har tyvärr icke uppfyllts och senast i går e. m. rasade här en at regnbyar åtföljd storm, som utsatte vandraren, om icke för lifsfara, åtminstone för förlusten af paraply och hufvudbonad. Från sjön ha dessbättre, oaktadt den stormiga väderleken, inga betydande sjöolyckor försports, dock äro alla uthamnar uppryllda af vinddrifvare. Operan. I Figaros bröllop, en gammal kär bekant för hvarje beundrare af Morart, och det är säkerligen hvarje sann musikvän, utföres i afton Susannas roll af m:ll Gelhaar. Den begåtvade sångerskan har i hufvudstaden i denna roll firat en af sina största triumfer och vi äro ötvertygade om alt alven vår publik här får ett karkommet tilltälle att egna den svenska talangen en ny hyllning. Som bekant äro biljettpriserna, oaktadt de stora omkostnader, hvarmed ett gästspel sådant som detta, måste vara förknippade, de vanliga, hvarförutom för de i akustiskt hänseende yppersta platserna i salongen eller i Andra radens fond priset blitvit bestämdt till 2 rdr. Mindre Teatern, Gårdagens föreställning gass för nära utsåldt hus. Hr Bohman såsom don Cesar de Bazano skördade rikt bifall, hvilket äfven med rätta tillkom honom tör hans lifliga och friska utförande af den i ofrigt särdeles tacksamma rollen. MI Andersson hade några förträffliga momenter såsom gatsångerskan, snabbt flugen upp i samhällets nögsta regioner. En stundom märkbar osäkerhet störde något effekten i de mindre framwädande ögonbiicken. Hr Grönqvist hade af den bakslnge och fint beräknande hofmannen lör aftonen föga mer än rollen och den vackra kostymen. Rollen fordrar dock, för att kunna gitva intresse, en mera framstående förmåga. De öfriga medspelande fyllde sina platser oklanderligt. Etterpjesen En herre, som vaktar sin måg lockade genom Hr Delands ypperliga spel fram månget hjertligt skratt och upptyllde dermed sitt assedda ändamål. Mot de öfriga medspelande skulle vi vilja anmärka några oegentligheter, som visserligen begåtts i välmening, men störa intrycket. Betjentens väl ordnade och pomaderade frisyr samt omsorgsfullt knutna halsduk tycktes ingalunda likna en häftigt ur sin säng uppväckt tjenares. Fru Nordberg kom direkte från jernvägskupeen så elegant och fin, att helt säkert ingen skulle kunnat misstänka henne för att ha nyss tillryggalagt, utan sedan gjord omklädsel, vägen från Lyon till Paris. Publicuw hade, dessa oegentligheter oafsedda, roligt och belåtenheten var i etigande. ti.—