ör hvilken detta samhälles mest aktade medemmar ställt sig i spetsen, är ett hugskott, :n produkt af ögonblickets ingifvelse. Underrättelsen om Göteborgs-beslutet har också åstadkommit ett i hög grad an enämt ntryck, den har ingifvit många ett ökadt mod, och stimulerat många tveksamma? att biräda förslaget. De verkliga reformvännernas på riddarhuset antal växer med hvarje dag. At dem ir ett sammanträde för riddarhusets samtlige ledamöter pålyst till Tisd. d. 21 d:s på stora börssalen, då representationstörslaget skall diskuteras. Inbjudningen till detta möte är undertecknad af öfversten grefve Ludvig at Ugglas, chefen för Lifgardet till häst gretve J. M. Björnstjerna, öfverståthållaren triherre Gillis Bildt, landshöfdingen O. Alströmer, justitierådet Carlson, kaptenen E. A. Mannerskantz, häradshötdingarne Pehr Ehrenheim och Carl Nordenfalk, öfversten af Klint och presidenten F. Åkerman — således personer med en aktad och framstående samhällsställning. Innan denna inbjudning blef synlig, hade en annan icke undertecknad inbjudning till ett möte med de at adelns ledamöter hvilka erkänna behofvet af en representationsförändring— blifvit i några tidningar införd. Att den var en mystifikation är naturligt, sannolikt tillkommen för att åvägabringa konfussion. Den angaf nemligen icke om huilken representationsförändring tråga var, antingen den i det kungliga förslaget framlagda, eller den hvarom förslag skall framläggas, i fall det kungliga förslaget faller. I presteståndet är opinionen för det kungliga törslaget så bestämdt i tilltagande, att man nu med visshet anser det hafva majoritet för sig. Bland märkliga motioner på riddarhuset är onekligen frih. Rud. Cederströms om 500,000 rdrs anslag för en fullt möblerad kasern för statsrådets ledamöter ännu den märkligaste. Den vältalige friherren, som är en homo curiosus af prima sort, har fått i sitt hufvud att om representationsförslaget antages, (hvartill han naturligtvis icke kommer att med sin röst bidraga) — så skall ombytet af statsråd blifva så oatbrutet, att de nya konseljledamöterna icke få tid arrangera sig med bo och bohag efter deras nya samhällsställning förrän de undanträngas af andra och nya ledamöter i konseljen, som ständigt skall blifva på rörlig tot, förmenar friherren. Jag behöfver väl icke säga att hans motion skall utgöra en drilt med representationssörslaget — ehuru det icke är otroligt att, då han talade till den, en aflägsen tanke hos honom uppstått på möjligheten af, att äfven han sjelf i nämnde kasern för någon tid kan blifva inqvarterad, enär han i flera år bott i kappsäck och fört ett nomadiserande lefnadssätt, sedan hans förhoppning — hans anspråk -att blifva landsnöfding i Wermland ej realiserats. Anmärkningsvärdt är att frih. Cederströms cyniska motion icke af någon ledamot på riddarhuset bevärdigades med ett ord. En mycket enfaldig, men än mera tåfäng ledamot i bondeståndet, Anders Magnus Lundal, hade fått sig påstoppad en i högsväfvande ordalag författad motion, gående ut på en reduktion af första hutvudtiteln, hvarå 200,000 rdr skall kunna inbesparas. IIan hoppades derigenom förvärfva sig ett ofantligt inflytande i det hedervärda ståndet. Emedan uppläsningen, som han sjelf verkställde, gick knaggligt, så uppfattades motionen af en dalkarl så, att meningen var att höja anslagen för alla de kungliga personerna utom för prins August. Bemälde dalkarl tog derföre till orda och förmälde att han såsom dalkarl ej kunde underlåta att ogilla det hertigen af Dalarne alldeles blifvit uteglömd i :motionen. Ståndet, som insåg att Lundal slåter locka sig att väcka motionen, ogillade densamma. Lundal, som alls icke kunde göra reda för motionen, lät dertöre förmå sig att i nästföljande plenum återtaga densamma, under sförmälande att han till en annan dag skulle I göra omen.