bestämdt en kusk och en betjent; och hvem helst som rådde om vagnen, fanns det unga herrar i den. Om det var lady Knollys vagn, skulle det ha varit värre än om det varit doktorns. — Det gör nu detsamma; allt är förbi. Oh kusin Monica, hvart skall er stackars Maud vända sig? Finnes det ingen hjelp? Denna afton besökte mig m:me åter, nu i sitt stillsamma och moraliska lynne. — Jag tror Maud, att jag ha nyheter för er, men jag är ej siiker derpå. Jag höjde på hufvudet och blickade frågande på henne. — Jag tror det ha kommit bref med dåliga nyheter från lagkarlen i London. — Jaså, svarade jag i en ton som antydde nedslagenhetens absoluta likgiltighet. — Men, min dyra Mand, om det är så, skola vi, ni och jag, genast resa till miss Nillicent i Frankrike. La belle France! Ni skola tycka så mycket om det. Vi skola vara så glada. Ni icke kunna tro så söta flickor der. De alla älska mig så mycket; ni skola bli förtjust.