Göteborgsposten – 15 november 1865, sida 2

—ags hwöa aii:— — —— —— ——— — ——.———— äi.— medtagen att jag hellre ville slippa att bli tilltalad af henne. Jag var verkligen för tillfället fullkomligt likgiltig antingen jag lefde eller dog. Denna morgon framställde kusin Monica i sitt trefliga hem på Elverston, utan att ha den minsta aning om det bedrösliga tillstånd hvari jag befann mig, ett förslag till sina gäster, lady Mary Carysbroke och lord Ilbury, att åka öfver till kyrkan i Feltram och derefter göra oss en liten visit 5på Bartram-Haugh. Till detta förslag samtyckte de mycket beredvilligt. omkring klockan två på dagen anlände följaktligen detta angenäma sällskap af tre personer till Bartram. De stego ur sitt ekipage och gingo upp. Madame de la Rougierre, som var i min onkels rum när Giblets trädde in i detsamma och anmälte det sällskap som anländt, hviskade en liten stund med min onkel, hvilken derpå yttrade: — Miss Maud Ruthyn har farit ut att åka, men jag skall vara lycklig att mottaga lady Knollys här, om hon vill visa mig den ynnesten att gå uppför trapporna och råka mig för ett par minuter; ni kan äfven säga att jag befinner mig långt ifrån väl. Madame följde Giblets ut i trapporna och tillade i hviskande ton följande ord: — Låt ladyn gå upp baktrappan — kom ihåg det, baktrappan. Och i nästa ögonblick inträdde madame på tåspetsarne i mitt rum med ett utseende Åsom om hon skulle gå till galgen, för att upprepa de ord Mary Quince begagnade då hon sedan omtalade det för mig.