undra häröfver? Ha ej qvinnor föredragit hat framför likgiltighet och ryktet för trolldom med all derå lagda strafl framför absolut obetydlighet? På samma sätt som dessa qvinnor njöto af den fruktan de ingifvit enfaldiga grannar genom sin förmenta nära beröring med det ondas fader, njöt äfvon mme, som jag tror, med en cynisk fäfänga af misstankar om hennes sataniska öfverlägsenhet. Nästa morgon sände enkel Silas efter mig. Han satt vid bordet, helsade på sitt vanliga sätt och smålog som han brukade göra samt pekade på en stol som stod midt emot. — Jag har glömt, sade han bekymmerslöst i det han lade sina tidningar på bordet, huru langt ni i gär gissade att Dudley var? Elfva hundra mil trodde jag det var. — Ack ja, så var det. Det uppstod några ögonblicks paus, hvarefter han utertog: — Jag har skrifvit till lord lIbury rörande er. Jag vågade säga, min bästa Maud — (ty alldenstund jag iämnar vidtaga ett annat arrangement beträffande er person, mera lämpligt under mina nuvarande betryckta omständigheter, önskade jag begagna mig af tillfället för att uttrycka hurudan ni ansett min behandling ha varit under den tid ni vistats under mitt tak) — jag vagade säga att ni tyckt mig vara öm, omtänksam, efterlåten — kan jag Jag samtyckte. Hvad skulle jag säga? — Jag sade att ni hade tyckt om vårt enkla sätt att lefva, våra landtliga vanor och friheter. Hade jag rätt?