ben vise Seneca om adelsskapet. Det kan måhända vara at ett visst intresse, att i dessa dagar, då den för landet så vigtiga frågan kommer att afgöras, om börden skall berättiga ett visst stånd till företrädesrättigheter vid öfverläggningarne om statens allmänna angelägenheter, förnimma huru den gamle Seneca, det sjunkande Romas ädle stoiker, dömde om ärttlig adel. Han säger i sitt fyrationdefjerde bref till Lucilius bl. a. följande: Alla menniskor härstämma från gudarne. Du är en romersk herre, denna grad har du genom din klokhet förvärtvat dig, och från de fjorton bänkraderna ) bli många uteslutna. Alla kunna ej heller få sitta i rådet. Men vetande och dygd tlllåtas alla söka: dertill äro vi alla ädla nog. Socrates var ej af rådsher) Adeln i Rom hade neml. det privilegium, att på alla skådeplatser vara skiljda från plebejerna eller folket. I ————ALLALAAA