selsätter sig med på lediga stunder här? Jo om ni besöker riksarkivet de fyra dagar i veckan, då presteståndet icke har plenum, så träffas erkebiskopen der alla förmiddagar, sittande i ett särskildt rum, ifrigt sysselsatt med samlandet af materialier för sin kyrkohistoria. Han är ganska kry, och synes med förkärlek egna sig åt ett arbete hvars stora förtjenster ingen bestrider. Sorgespelet Sten Sture den yngre mottogs i början med mycken köld af publiken och vann alls icke nåd inför recensenterna. Jag vågar ej afgöra huru stor del den omständigheten deri haae, att några korrespondenter uppgifvit författaren till detta sorgespel vara en viss hög författare som kallar sig Oskar Fredrik; men det vissa är att sedan denna uppgift beriktigades, d. v. s. motsades. sedan pjesen kom ut i tryck, och sedan det blef bekant att författaren är en ung tjensteman i hofrätten, så gör hans arbete mera lycka. Troligen har ni observerat att adelns hrr elektorer icke insatte generaltulldirektören i bevillningsutskottet, der han annars bort vara sjelfskrifven för att meddela upplysningar i tåga om tulltaxan. Men det är denna sakkännedom som de starkt protektionistiska elektorerna nu ansågo obehöflig i utskottet. Det hade också för presidenten i kommerskollegium, som i regeln bör vara vän af frihandel, men i realiteten icke är det, varit bra obehagligt, om han äfven vid denna likasom vid föregående riksdag, alltjemt skulle i afseende på sina faktiska uppgitter af tulldirektören blifvit slagen på fingrarne. Då emellertid elektorerna skulle tillsätta ledamöter i bevillningsutskottet, der presidenten Akerman ansågs sjelfskrifven, så tog sig en elektor triheten att förorda någon ledamot som var från Dalarne. qan behöfs der alls icke, ty jag är viss derpå att presidenten Akerman skall producera fler dalkarlar än utskottet behöfver, yttrade en interlokutör. Under ett samtal på adelsklubben, dervid en hofrättsassessor v. G. varmt och skarpsinnigt försvarade representationsförslaget, uttalade en annan ledamot sin stora förundran deröfver, att nästan alla jurister delade nämnde assessors åsigter. Hvad kan orsaken härtill vara!, sporde han. Sannolikt den, svarade assessorn, att juristerna i allmänhet ha en starkt utpreglad aktning för det som är rätt. Då någon frågade den qvicke rektor Widell (riksdagsman för Marstrand) hvarföre han blifvit placerad i expeditionsutskottet, sannolikt derföre — svarade han godmodigt — ratt elektorerna vilja befordra mig till expeditionsehef i ledighetsbyrån. Ar det möjligt — frågade en inåtvänd matrona — Åatt rådman Henschen för sin rättfärdighets skull såsom riksdagsman kommer att dela samma öde som de syratio martyrerna? — Nej... snarare de elfva tusen jungfrurna-— Nå ja! då reder det sig ändå, inföll matronan belåtet. Göran