Denna afton bjöd madame sig sjelf på ths hos mig. Jag gjorde inga invänningar. Det var just då bittre att stå i godt förhållande till en hvar, om möjligt, äfven på de vilkor de sjelfva bestämde. Hon var nu i sitt uppsluppna lynne, och en stark parfym af brandy ångade omkring henne. Hon omtalade huru hon denna morgon i Feltram blifvit komplimenterad af den goda varelse mrs Litheways, sidenhandlerskan, och hvilken vacker karl dennas nye bokhållare var samt huru han följde henne med sina blickar, hvarhelst hon gick. Jag tänkte att han kanske trodde att hon skulle stoppa till sig några af hans spetsar eller handskar. Under hela tiden som hon talade rullade hon sina stora, elaka ögon och grimaserade med sitt magra knotiga ansigte, som var blossande rödt at den starka dryck hon tyckte så mycket om. Hon gnolade på sina visstumpar och lofvade mig, stortalig som hon brukade vara då hon befann sig i detta uppretade tillstånd, att jag omedelbarligen skulle hafva mina hiistar och mitt akdon. — Jag vilja försöka hvad kunna göra med er onkel Silas. Vi vara mycket goda gamla vänner, mr Ruthyn och Jag, sade hon med en blick som jag ej förstod men hyilken dock förskräckte mig. Jag kan omöjligen förstå hvarföre qvinnor af det slag som hon insinuera den förskräckliga sanningen emot sig sjelfva, men de göra så. Är det känslan af den qvinliga triumfen som tager öfverhand öfver skammen och låter dem skryta öfver sitt fall såsom ett bevis på förgången tjusningsförmåga och närvarande makt? Behöfver man väl