12 Vv, Sprängkullsgatan midtför Hagakyrkan, n jemväl lösnummer försäljas 8 öre. — yckt hos D. F. Bonnier. 1865. — W — Redan i öfvermorgon uppträder den upp burna sångerskan som Adina i Kärleksdrye ken, i hvilken opera hr HFischer-Aehiten bibe håller Nemorinos parti, hvari han, som bekant både här och i hufvudstaden firat en verklig triumf. Duleamara kommer att representeras af hr kKreen och Beleore af hr Serpentin. Mindre teatern. Äfven representationen å Mindre teatern i förgår gafs för utsåldt hus. I afton uppföras samma pjeser som i Måndags. Folkskolorna. Det i dessa dagar utkomna senaste numret af Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar innehåller ett hos stadsfullmäktige tramlagdt förslag om en sådan ändring af härvarande folkskolor, att dessa, hvilka såsom man känner utgöras dels af småskolor för den första förberedande undervisningen, dels at såkallade högre folkskolor, annorstädes kallade egentligen folkskolor, skulle delas i två slag: friskolor, öppna för alla barn utan afgilt, för meddelande at folkskolans så kallade minimum, och hvilka derjemte af alla barn, som erhållit undervisning i lemnat eller i privatskolor, skulle så ofta och så länge begagnas, som kunde erfordras för kontrollering af deras kunskaper; — samt betalningsskolor, eller af skolstyrelsen understödda och legaliserade privatskolor, hvilkas lärare icke direkt aflönades, utan istället erhölle betalning för hvarje särskildt barn, antingen af föräldrar, som dertill hade råd, eller af skolstyrelsen. Förslaget, som närmast framkallats deraf, att tvenne revisorer af folkskolestyrelsens råkenskaper för 1864 hemställt, om icke tiden kunde vara inne, att de föräldrar, som dertill hade förmåga, genom algifter bidrago till barnens skolgång7, åttöljes at ett utlåtande öfver detsamma af tolkskolestyrelsen, i hvilket styrelsen motivera de grunder, som dittills bestämt dess åsigter och åtgöranden med hänseende till den framställda frågan-. Af detta utlåtande finner man, att styrelsen anser det högst betänkligt, att lägga skolafgift på de barn, som besöka folkskolorna. Derat skulle, enligt dess förmenande, hinder läggas i vägen för de arbetande klassernas barn att förvärfva de kunskaper, som böra innehafvas af hvarje medlem i samhället, äfven den ringaste. Vidare skulle svårigheten att qvarhålla barnen i skolorna, intill dess de uppnått det i lag föreskrifua minimimåttet af kunskaper, derigenom ökas, och antagligen cke, såsom hittills, en stor mängd barn qvarstanna i skolorna, sedan de inhemtat det ifrågavarande maximum, för att ytterligare förkotra sig i kunskaper. Slutligen har styrelsen ansett folkskolornas indelning i friskolor och betalningsskolor vara ett sorterande at barn efter deras förmögenhetsvilkor af ganska betänklig art, enär derigenom den större tatigdomen brännmärkes som en nesa. Beträffande den punkt i förslaget, enligt vilken hvarjo skola borde erhålla sitt bestämda skolområde för hvars undervisning skoans hufvudlärare göres personligen ansvarig nför skolstyrelsen och kommunen — hvilken inordning väl blifvit föreslagen under antasande at svårigheten, för att ej säga omöjligeten för inspektor att utöfva en nödig konroll öfver barnen från alla de olika distrikerna; — så är äfven i denna punkt solkskoletyrelsen af olika åsigt med motionären, såillvida, att den anser en inspektor nödvändig ör denna kontroll, såvidt man ej vill att tadens folkskoleväsen skall sönderfalla uti pridda delar, allt efter de åsigter, som unna göra sig gällande uti dess många olika listrikter. De af etyrelsen i dess utlåtande vidrörda örhållanden äro onekligen särdeles behjertansärda och väl förtjenta af att tagas i moget fvervägande vid den närmare utredning at rågan, hvilken icke lärer uteblifva, isynneret då styrelsen såsom ytterligare skäl till itt afstyrkande af förslaget åberopat sin villådighet om meningen af vissa punkter i detamma. — ———————— medoaf iag hvad han sade