Återigen medgaf jag hvad han sade. — Och ni hade ingenting att anmärka mot er stackars gamle onkel, utom hans fattigdom, hvilken ni förlät. Jag tror jag s sade sannt. kller hur dyra Maud? Ännu en gång jakade jag. Under hela tiden trefvade han med handen i sin rockficka. — Det är tillfredsställande. Så vintade jag att ni skulle , mumlade han. Jag väntade ingenting mindre. Plötsligt spred sig en fruktansvärd förändring öfver hans ansigte. Han reste sig likt ett spöke med vildt hotande blick. — Huru vill ni da förklara detta! skrek han med thordönsröst, i det han slog mitt öppna bref till lady Kuollys mot bordet. Jag stirrade, oförmögen att tala, på onkels Silas, tills jag ej mera kunde urskilja honom. Men hans röst klingade I likt en klocka ännu i mina öron. Se der unga skrymterska och lögnerska! För denna vina af förtal, hvilken ni mutade min tjenare att aura lägga i min sliigting lady Knollys händer. I denna ton fortsatte han. Min förskräckelse hade beröfvat mig förmågan att urskilja de yttre föremalen; slutligen kunde jag ej ens mera höra hvad han sade. Rösten blef för mig otydlig och slutligen hörde jag den icke alls. Jag matte ha afsvimmat. Då jag återkom till mig sjelf var jag genomdränkt af vatten i häret och ansigtet, på halsen och i kläderna. Jag visste ej det ringaste hvar jag var. Jag trodde att min