uIVCII 0101111111U0 Från Utlandet. Från Enoland uppgifves nu, att kapten Woddell och hans manskap ombord på sydkaparen Shenandoah hafva försatts i frihet, sedan den förre edligen förklarat, att han sista gången d. 28 Juni uppbringat ett unionstartyg och först d. 2 Aug. erfarit, att kriget mellan Nordoch Sydstaterna olutats. Sjelfva ångaren Shenandoah bevakas fortfarande af ett af regeringens tartyg. Det berättas, att från Amerika snarast inträffar i England mr Caleb Cushing, för att underhandla med britiska regerinsen angående de af Amerika väckta ersättningsanspråken. Spanska regeringen har med anledning af upproret på Jamaika gilvit befallning om, att Cubas och Portoricos kustor skola strängt bevakas, emedan hon befarar, att en hemlig förbindelse eger rum mellan negrerna på Jamaika och dem på de spanska Sarno. D. 9 d:s egde den öfliga ministeriela Citybanketten rum. De af ministrarne vid tillsillet hållna tal voro utan någon betydenhet. Statssekreteraren för Indien, sir C. Wood, har på en jagt fallit af hästen och på ett betänkligt sätt skadat sig. Till England ingångna bref från Bombay omnämna infödingarnes stora förvåning ötver den gasbelysning, som dit införts. Densamma förefaller hinduerna ännu underbarare än jernvägsväsendet. Hvarje afton så hundradetals omkring de nya gatulyktorna, vänta tills luften uti dem blifvit tänd och kunna alldeles icke begripa att sjelfva lyktstolparne ej bli heta. Den store skotske skalden Robert Burng söner hafva nyligen tillsändt Garibaldi ett fotografiporträtt af sin far med en autograt at densamme. Detta porträtt har underskriften : pil Italiens William Wallace — Robert Burns söner! Det tal, som Italiens finansminister Sella hållit vid en bankett till sina valmän i Costate och hvilket förut blifvit pr telegraf meddeladt, har väckt en del uppseende. Sedan han förklarat, att den första lag, som skall framläggas inför parlamentet, är den om kyrkogodsens reorganisation och klostrens upphätvande, yttrade han: J kännen det läge, hvari Italien kommit genom konventionen d. 15 Sept. I December 1866 måste fransmännen utrymma det 8. k. Petri patrimonium och vi öfvertaga förpligtelsen att förhindra hvarje beväpnadt angrepp, som utgår från vårt område. Vi skola strängt och samvetsgrannt uppfylla vår pligt. Den, som vill kränka Septemberkonventionen, skall behandlas som rebell. Utöfningen af påfvens på egna krafter ställda verldsliga makt måste ske utan våldshandling å vår sida. Den romerska frågan är ej någon fråga, som bör lösas med våld, och Italien skall akta sig att lösa den genom makten. Italien vill öfvortyga Europa eller snarare hela verlden, att det kan antaga sitt nationalprogram och bjuda kristenhetens hufvud gästvänskap. Vi befinna oås helt visst i ett svårt läge och jag är långt ifrån att vilja förneka det. Man har tyvärr redan gjort sig för många gyllene illusioner i Italien och under inverkan af en sådan luftspegling kommit hardt nära atgrunden. Derjemte ha vi den venetianska frågan. Denna är i mina ögon en finansfråga; den måste lösas genom vapen eller fördrag, något tredje alternativ känner jag icke. Hvad angår lösningen genom vapen, skall det antingen komma till ett krig för oss ensamma, och då behöfva vi ofantliga summor och en mycket stor kredit, för att erhålla dem, eller ock för man krig med allierade. Men allianser till ett krig finnas icke eller finnas endast till alltför betungande vilkor, då man hvarken har folk eller penningar. Angriper man 028, skola vi bete oss såsom hvar och en den der försvarar hem, maka och barn, och då skola vi försvara oss till det yttersta; men ett anfallskrig, som har Venetien till mål, kan icke föras, utan att stora penningmedel på förhand hopats. Den, som för några år sedan talat om den venetianska frågans lösning på diplomatisk vag, skulle kallats en drömmare. Nu kan det ej förnekas, att den allmänna meningen i Tyskland och äfven i Wien gjort betydande framsteg. Först nyligen har en betydande statsman, en af det klerikala partiote ledare, offentliggjort en anmärkningsvärd skrift, hvari hanlbetecknar såsom förnämsta orsaken till Osterrikes svaghet besittningen af detta Venetien, som till intet pris vill förbli österrikisk besittning. Men för att ett fördrag må bli möjligt, äro medel till dess utförande nödvändiga och måste den italienska krediten jemväl vara upphöjd öfver alla misstankar. Då förtroendet till Italiens sinansiela framtid är orubbligt skola vi vara mycket nära att inrycka i Venetien Bakom oss afgrunden! utropade ministern Lamarmo: ra under kammarens bifall. Han hade rätt. Oss åter står intet val, vi måste framgent sträfva, att göra na tionalprogrammet till en sanning. Det är på grund af detta tal, som wie nerkabinettet tänker utfärda ett cirkulär til Europas hot. Kabinettet finner nemligen ta 1 vittna om otörsonlignet å Italiens sida.