Göteborgsposten – 14 november 1865, sida 2

— — — — rörande hvilken han, som jag tror, varit fullkomligt uppriktig; åtminstono säger Ilbury så, och han har på ett eller annat sätt fått kännedom om förhållandena. Ja, jag har verkligen fått ett tillgifvet bref, som vittnar om alldeles förändrade känslor. Ni skall få höra alltsammans när jag träffar er. Hulvudsakligast behöfver han mig för att jag skall åtaga mig något som skulle göra mig outsägligt lycklig — jag menar vården af er, min älskade flicka. Jag blott fruktar att jag skall visa för stor ifver att åtaga mig detta uppdrag och derigenom uppväcka den oppositionsanda som finnes hos de flesta menskliga varelser samt förleda honom att ånyo och mindre gynnsamt tänka öfver sitt anbud. Han säger att jag måste komma till Bartram och stanna öfver ett dygn samt lofvar att logera mig komfortabelt, något som jag, uppriktigt taladt, ej bryr mig det minsta om då jag har utsigt att i all maklighet få prata bort en afton i ert sällskap. Silas utbreder sig öfver sin olyckliga ställning och säger att han måste hålla sig redo för en snar flykt, om han vill undvika risken att förlora sin personliga frihet. Det är en sorglig sak att han så ohjelpligt ruinerat sig, att staokars Austins frikostighet blott tyckes hafva påskyndat hans olycka. Han är mycket an gelägen om att jag skall få träfla er innan ni afreser föl att en kort tid vistas i Frankrike. Han tror att ni må: ste afresa inom cirka fjorton dagar. Jag hade ämnat be: gära att ni skulle få vistas på Elverston lika gerna som : Frankrike; men då han nu tyckes vara sinnad att gör: allt hvad vi önska, så torde det kanhända vara säkrare at låta honom ordna denna sak på sitt eget sätt. Sanna för