till sängs, satto mig upp i min bädd darrande af fasa, medan Marys jemna andedrägt förkunnade huru lugnt hon slumrade. Jag steg uap och blickade ut genom fönstret, väntande att få se nägra af dessa varglika hundar, som man fört till stället, stoka omkring på gården. Emellanåt bad jag och kände mig af bönen lugnad samt trodde att jag kanhända skulle få njuta en kort stunds sömn. Det var likväl ett bedrägligt lugn och hela tiden voro mina nerver starkt öfverretade. Slutligen gick denna förskräckliga natt förbi. Det blef morgon, och mitt själstillstånd blef mindre sjukligt. Madame gjorde ett tidigt besök hos mig. En tanke föll mig in. Jag visste att hon tyckte om att göra uppköp och sade helt bekymmerslöst: — Era uppköp i går fresta mig, m:me, och jag måste skaffa mig några småsaker innan vi lemna England. Om vi skulle gå in till Feltram idag och göra dessa uppköp, ni och jag? Han kastade en sidoblick på mig med sitt listiga öga utan att svara. Jag blinkade ej och hon yttrade slutligen: — Mycket bra. Jag vara mycket lycklig. Åter betraktade hon mig på sitt besynnerliga sätt. — Hvad tid, bästa Maud? Klockan ett? Jag tror det passa mycket bra, eh? Jag samtyckte och hon blef tyst. Jag undrar om jag såg så bekymmerslös ut som jag försökte att göra. Under hela denna rysliga period var jag i tillstånd af hög öfverretning. Ännu i denna stund tänker jag med förvåning tillbaka på min underbara sjelfbeherrskning.