— — — ——— —— ———— kättegangsoch PolissakerPoliskammaren-. Polisundersökning hölls i går angående de eldsvådor, som nätterna till d. 7 och 31 Oktober ödelades, den första en lada med gröda, den andra en halmstack, båda tillhöriga hr A. W. Lovgren. Hr Levgren, som sjelf var vid förhöret närvarande, upplyste att både lada med gröda samt halmstacken varit. assurerade i Skandia. Hr Levgren visste intet om eldens uppkomst. Vid halmstackens brand hade hr Levgren observerat att elden brann rundtomkring i stacken, hvadan antagligt vore att mordbrand egt rum, ty hade det varit någon uteliggare, som förorsakat olyckan genom att förfara vårdslöst med elden, skulle den naturligtvis ha visat sig starkast der den först uppkommit. Arbetskarlen Axel Gustafsson hördes derefter. Han hade varit i tjenst hos hr Levgren i tretton år, men den siste Februari i år blifvit skiljd från tjensten. Han bodde nu på heden icke långt från Katrinelund. På polismästarens fråga uppgaf han att han på eftermiddagen före eldsvådan gått hem kl. 4. Sedan dess hade han ej varit ute. Han bodde så att han ej kunde höra då eldsignaler gåfvos, hvadan han bedt någon i huset som bodde bättre till, att underrätta honom då något sådant vore på färde. Så hade äfven vid detta tillfälle skett. Han hade ej något skäl till agg mot hr Levgren. Åklagaren, poliskommissarien Andersson, berättade att då han, jemte en öfverkonstapel, infann sig för att kalla G. till polisen, bletvo både han och hans hustru mycket förvirrade och ordentligt skälfde. De måtte väl ej tro att du tändt eld, yttrade hustrun. G. förnekade till en början detta, men medgaf det senare, under förklaring att det icke vore underligt om han blifvit förvirrad, då han aldrig förut varit anklagad för något. På polismästarens ytterligare fråga om G. ej ifrågavarande afton haft sina vägar åt Katrinelund till, svarade G. nekande. Nattväktaren S. P. Johansson samt öfverkonstapeln Andersson hade varit bland de första, som varit framme vid halmstacken, sedan de förut väckt folket på Katrinelund. De hade ej observerat någon obehörig person i närheten af stackarne. Stalldrängen på Katrinelund Gust. Andersson upplyste, att då Axel Gustafsson blifvit okiljd frän sin tjenst hos hr Lergren hade denne, på tillfrågan om hvad han nu ämnade taga sig för, i bitter ton yttrat: Jag har fått mitt bröd innan jag kom till Katrinelund och hoppas att äfven få det hädanefter.Drängen Johan Larsson hade jomte en annan af drängarne på stället en gång omkr. åtta dagar före eldsvådan på aftonen, då de gingo vakt, råkat på tvenne karlar som lågo i en af halmstackarne och en som låg i en annan. Då drängarne ville köra bort dem, bådo de båda förra som voro illa klädda bevekligt att få stanna qvar, hvarföre detta tilläts dem. Den andre som syntes vara en bättre karl aflägsnade sig. — Vittnet hade flera gånger sedan Axel Gustafsson blifvit uppsagd, hört denne i ilsken ton yttra sig om Levgren. Han hade dock aldrig fällt några direkta hotelser. Vittnet hade emellertid funnit sig föranledd att yttra till G. att han ej borde hysa dylika tankar, emedan han då kunde gå och göra patron något ondt. Vittnet tyckte sig nemligen finna att G. hyste ondt i sinuet mot hr Levgren. Härpå svarade G. att han ej hade något agg till hr A. Han hade blott tänkt och yttrat att det var illa gjordt af hr L., att derföre att han (Gustafsson) rillfolje af gikt onekligen ej kunnat utföra så styft arbete som förut och som de öfriga drängarne, göra hans hustru och barn brödlösa på samma gång som honom sjelf, hvilken dock i 13 år tjenat honom oklanderligt. — Han hade fått annan sysselsättning och sedermera ej tänkt ondt mot hr L. Målet uppskots for ywterligare vittnens inkallande bå 14 dagar. — Förhör hölls i Måndags och i gåri poliskammaren med arbetskarlen Petrus Mattsson från Inlands härad, som inmanats i polisvakten på grund af en anmälan att han Lördagen d. 4 d:s skulle från arbetskarlarne Olaus Olsson, Peter Törnqvist och And. Joh. Pettersson olofl. tillgripit deras portmonnäer, innehållande den ena 7, den andra 1 och den tredje 11 rdr rmt. Målsegarne Olaus Olsson och Törnqvist berättade att de haft samma qvarter som den tilltalade, nemligen i huset n:o 2 vid Torggatan. På morgonen när de vaknade hade de saknat sina portmonnäer, af hvilka Olssons varit förvarad i hans västficka under hufvudgärden, och Törnqvists i rockfickan. Törnqvist, som först märkte förlusten af sin, frågade då svaranden om det ej var han som tagit den, hvartill denne dock nekade. Senare på morgonen hade han erkänt, och både Olsson och Törnqvist återfingo bortmonåerna jemte de penningar som legat i dem. Den tilltalade erkände vid polisförhöret dessa båda tillgrepp. Hvad beträffade stölden af And. J. Pettersons portmonnå jemte deri förvarade 11 rdr., påstod han sig deremot vara, såsom orden föllo, dertill alldeles ursakoer. Mälsegaren Pettersson hade likaledes haft logis på samma ställe. På middagen hade han lagt sig att sofva och först vaknat kl. 7, da han märkte att portmonnäen var borta. Mattsson förklarade att han varit ute och stakat pråmar ifrån middagen ända till kl. 8 på aftonen ifrågavarande dag och att han under denna tid ej va