Några ord om riksdagsfuhlmaktor. Till Red. af Göteborgs-Posten. Då ins. i åtskilliga tidningar sett förlöjligas el ler beskyllas för lumpenhet de adeliga hufvudmän som utlemnat riksdagsfullmakter, så vill jag här blot påpeka det skefva uti denna uppfattning af förhållan det samt den skadliga inverkan på reformen, dera möjligtvis kan härledas. — Det onaturliga och, on man så vill, löjliga i detta fullmaktsvingleri medgif ves gerna och Gud gifve detta vore sista gången dy. likt vingleri behöfde ifrågakomma, men då det nm en gång är lagligen tillåtet, bör det väl äfven få opå talt praktiseras, då ingens rätt derigenom förnärmas tvertom får helt säkert riddarhusets liberala parti vic denna riksdag derigenom en rätt betydlig förstärkning Naturligtvis är det uteslutande den i allmänhet libe ralt sinnade landsortsadeln, som på detta sätt skapa representanter och gifven sak är att ej en sådan full: makt utlemnas, utan att full säkerhet förefinnes at ens alter ego röstar i enlighet med ens egna åsigter Ing. är sjelf hufvudman och har utlemnat fullmak till pålitlig person, emedan han ej var i tillfälle att sjelf bevista riksdagen, men får erkänna att de ej var utan med ett visst obehag; fullmakten ut lemnades, emedan det ju ej kan vara så särdeles an. genämt att utsätta sig för t. ex. en sådan här reflexion: undras mig huru mycket han låtit betala sig för sin fullmakt. Det skulle ju möjligtvis kunna hända att en eller annan reformvänlig hufvudman som ej r i tillfälle att sjelf resa till riksdagen, heldre än att utsätta sig för dylikt obehag, helt och hål. let uraktläter att bortlemna sin fullmakt, och på er eller annan röst kan ju och kommer troligen hela reformens öde att bero. Hvartill således denna agitation än tjenar, ej bidrager den åtminstone till reformpartiets förstärkande. Ar det dessutom praxis att dessa fullmakter betalas med penningar? Jag skulle snarare tro att sädana fall kunna betraktas såsom undantag från allmänna regeln, och der de inträffa, är helt säkert den goda riddersman, som på sådant sätt blifvit försedd med kontanter, i den samhällsställning att han hvarken läser tidningar eller förmå inse det lumpna i sitt handlingssätt, då ju i alla fall dess offentliga gisslande ej har åsyftad verkan. —n.