qvinnor, hvilka trängdes om hvarandra. Afrättningsakten var ryslig, delinqventen ville icke dö. Den andlige talade förgäfves tröstens ord, Böhme hörde ej på. Böhme lät sig lugnt föras upp på schavotten och gick, understödd at bödelsknektarne, uppför de fem med blodröd färg målade trappstegen. Men deruppe började en våldsam kamp och det dröjde nära en qvart, innan delinqventen var så fast bunden, att han kunde lugnt skjutas ut på den ödesdigra brädan och få halsen under den 72 cå tunga bilan. Först arbetade fyra män med honom men han ville icke dö. Eftersom han var för liten till vexten, hade man på brädan fästat ytterligare en träkloss; men den försvann genast under Bohmes hårresande gestikulationer. Han bet omkring sig, gnisslade som ett djur i oartikulerade ljud och utstötte slutligen rop på hjelp: ÅIljelp! Räddning! Allmänhet, rädda mig, Jag är oskyldig! J ären menniskomördare! Jag dör oskyldig. Jag vill ännu en gång tala med fängelsedirektören; det är menniskomord-. Ifans sista ord voro: Den verldsliga rättvisan är menniskomord. Katastrofen var förtärlig, de kringstående darrade. Bilan hängde dold mellan tvenne bjelkar. De tyra drängarne blefvo icke herrar öfver delinqventen. Hjelp måste reqvireras. tterligare trenne karlar skyndade till, men äfven de förmåddo icke otyra den lille svage karlen. Slutligen kom äfven en stark rättstjenare till platsen. Han grep Böhme i nacken i det långa svarta håret, som hängde svettdrypande kring hufvudet, och sålunda blef han maktlös. Men han hade ej väl fastbundits med de starka, breda läderremmarne om pannan, förrän han åter började sparka omkring sig med händer och fötter, ropande: ÅJag är oskyldig! hvarvid han bet en af de närstående i handen. Det var omöjligt att draga af honom rocken. Slutligen var han fastgjord på brädan, hufvudet kom snart undan bilan och i ett nu föll det. I Frankrike är dagens lösen: spara! Och man talar om nästan ingenting annat, än de besparingar som skola göras i budgeten och om de snart hemvändande expeditionerna, hvilkas återkallande bäst bevisar, att kejsaren ledes af allvarligt uppsåt att åter stärka sina finanser. I skolväsendet väntas en mängd reformer, stödjande sig på undervisningsministerns bekanta förslag om kostnadsfri och obligatorisk folkundervisning. De franska biskoparne visa sig i närvarande ögonblick mycket rörliga för det påfliga lånet. Sockenpresterna ha tillochmed uppmanats, att efter hvarje messa uppläsa ett tillkännagitvande härom. Komitåer skola nedsittås för de enskilda kommunerna för uppsamlande af lånesubskribenter. Att detta tår ske, är ett bevis på, huru gerna regeringen vill understödja företaget. Kejsar Maximilian sparar ej på Guadelupe orden. Hufvudredaktören för La Franve, Lagueronniere har erhållit storkorset af densamma; hela personalen vid spanska beskickningen i Paris har äfvenledes erhållit denna orden i olika grader. Frankrikes officiela tidning dementerar uppgiften om betydenheten af upproret i Algier. Man lofvar sig inom de lärda kretsarne mycket af resultaten af en vetenskaplig expedition, hvilken skall på statens bekostnad skiekas till Kambodscha. för att noggrannare undersöka landstråckan från Meikongs källor till Tibet, der denna flod som bekant tyckes försvinna. De länder, som genomflytas af denna flod, äro, såsom man vet, ännu till största delen obekanta, fastän här och der påträffade ruiner vittna om, att det i forna tider uti dessa trakter redan funnits en betydande kultur. Från såväl historisk som geografisk ståndpunk skall denna expedition derför bli af största intresse. —— MMMM ——— —