Göteborgsposten – 7 november 1865, sida 2

GCa A— — — ————————————— — Ni tror kanske att jag ej ämnar det? — Jo, naturligtvis ni göra det, svarade hon. — Och vi skola se hvad onkel tänker derom. — Ja vi skola göra det, svarade hon med en mine af tillgjord bedröfvelse. — Adiö, madame. — Ni gå till M. Ruthyn? mycket bra. Jag svarade ej utan lemnade rummet. Jag skyndade genom den dunkla korridoren och vände in i ett långt galleri som låg i rät vinkel med denna. Jag hade ej gått ett halft dussin steg, då jag hörde tunga trampningar och rasslet af silke bakom mig. — Jag är färdig, mitt barn, och vill följa er, yttrade det smilande fantomet skyndande efter mig. — Godt! var mitt svar, och gående framåt, med ett par misstag i afseende på vägen hunno vi till och stego utför trapporna samt stodo efter en ytterligare minuts förlopp vid onkel Silas dörr. Onkel betraktade oss skarpt och besynnerligt, då vi inträdde. Det såg ut som om han blifvit häftigt uppretad. Han stirrade rakt framåt och muttrade något för sig sjelf. Derefter gaf han madame en blik af missnöje och frågade buttert: — Hvarför stör man mig? — Miss Maud vill förklara, det, svarade m:me med on djup nigning likt en båt som gungar för en stor våg. (Forts.)