Göteborgsposten – 6 november 1865, sida 2

emanuels dotter Pia, drottningen af Portugal. ör att uppträda som en fredsdufva i Vaticasen. Pia är II. Helighets guddotter och det itr möjligt, att hon endast vill helsa på sin rudfar; men det är nu en gång så, att man loppas på något slags koncession å påfvens ida för Italiens fordringar, och för dessa skall au Pia regina vara ett medium. Man kan ej eller så noga veta hvad den fine Antonelli skall tillaga för en diplomatisk grynvälling raf. Kanske skall han lyckas bättre än sin öregångare i makten, ultramontanen Merode, som nu är en blott fallen storhet och bittert yråmer sig öfver den behandling som blifvit nonom till del. Detta är lönen derför att jag it den påfliga stolen offrat helsa och förmörenhet! utropade han, då han erhöll visshet om sitt afsked, hvilket äfven hade den utsträckning, att Merode bads lemna Rom, hvaremot den fallne opponerar sig och ännu i krigiskt trots säger, att han endast skall vika för våldet. Medan man sålunda fortfarande hoppas ett närmande mellan Rom och Italien, gestalta sig förhållandena mellan de båda länderna Italien och Grekland allt vänskapligare, och egendomligt skulle vara, om dessa klassicitetens båda hufvudländer skulle få sina lotter i den moderna tiden så delade, att då Italien förut sick bildning från Grekland, detta senare nu skall hemta iderna och krafter till ett nytt uppvaknande från den italienska halfön, me dan den prestmakt grusas, som bröt deras forna allians. En grekisk delegerad skall åtfölja den italienska expeditionen till Japan för silkesmaskodlingens skull och en athenisk gardesöfverste, Koroneos, bereser Italien, för att studera det italienska nationalgardets organisation, samt röner öfverallt det vänligaste emottagande. indast några dagar efter Palmerstons död afled en annan bekant engelsman, operakompositören William Vincens Wallace, som slutade sina dagar på slottet Bayen i det franska departem. Öfra Garonne. Hans mest bekanta operor äro: Maritana, Mathilda af Ungern:, Lurline, Ambra-IIexan och Blomman i Ödemarken. Wallace hade gjort stora resor, besökt Vandiemensland och Nya Seland, berest Ostindien till Nipal och Kaschmir, samt genomströfvat Chili, Peru, BuenosAyres, Havannah, Unionen och Canada. Wallace var vid sin död 51 år gammal. Hans lik har förts till England och jordats på kyrkogården Kensal-Green vid London. Vore vi den transke förf. Henri de Parville, skulle vi möjligen kunna uppställa några hypoteser om det lif, en kompositör kan komma att föra efter detta. Nämnde Parville har neml. afslutat ett märkligt verk Plane ternas lit, som helt säkert skall gifva ledtråd åt mången ötver framtiden spekulerande ande. Han sammanfattar hufvudresultaterna af sin undersökning sålunda: Solen aär obebodd. Mercurius bebodd af lefvande väsenden, hvilka motsvara jordens tillkommande innevånare. Venus bebodd af väsenden, hvilka helt och hållet motsvara jordens nuvarande slägten, såväl djur som växtverlden. Månen icke längre bebodd, men har varit det. Mars bebodd af väsenden, hvilka motsvara jordens, men af en utveckling, som jordens innevånare först i en sen framtid skola uppnå. Jupiter ännu icke bebodd. Saturnus obebodd, har organismer i första utvecklingsstadiet. Neptunus och Uranus äro ännu i sitt första tillvarelsestadium. Om än Parville sålunda förråder en lärdom, som ingen annan jordisk dödlig kan säga sig besitta, är det likväl icke troligt, att han för sin bok erhållit ett sådant honorar som Victor Hugo, hvilken för sitt senaste verk af förläggaren får ej mindre än 7 fros 50 cent. tör hvarje versrad. Senare Post.