Göteborgsposten – 4 november 1865, sida 2

Uvarjeh anda. Romaneskt samtal mellan en ung man och en ung flicka i en af de mest aflägsna allterna i Humlegården: Robert: Farväl, älskade Elise; kanhända återse vi hvarandra aldrig mer! Skänk mig en underpant af din ömhet, något kärt minne, som oupphörligt erinrar mig om din dyrkade bild och det lyckliga förflutna. Elise, min själs afgud, skänk mig en lock af ditt vackra hår. Elise (rörd ända till tårar, och snyftande): Robert, min högtälskade; jag vågar icke — jag kan icke ge dig en lock af mitt hår. Men, som jag icke har styrka att neka dig någonting, så — se här, tag, min vän, tag denna chignon ... Man tänke sig den unge mannens förvirring. Samtal med eko. Hurudan är den sympati, som de förtryckta nationaliteterna i Europa kunna vänta sig af Englands nye premierminister Russell? Eko: — — usel!