Göteborgsposten – 4 november 1865, sida 1

nom detta samhälle, hvilka hon ordentligt föritsagt sedermera inträffande omständigheter; nen säkert är dock, att man lemnar en sådan zance nästan mera tvifvelaktig än förut. Vill ni ha en beskrifning på en dylik, så se här. Sedan man knackat sakta, ty så höfves let väl när man ämnar inträda i en helgedom der mystiska makter drifva sitt spel, på dörren till N:o 31 i Hotell Göta Källare, öppnas den af en tjenande syster. Under det ni mönstrar emottagningsrummet, som är möbleradt i vanlig stil och icke företer något, som kan ge en uppspelt fantasi ytterligare näring, underrättas ni i en hviskande ton om, att siorskan om några minuter skall mottaga er. Efter en kort stund, under hvilken en snabb blick på de omgifvande föremålen kan öfvertyga er om att bayerskt öl tillhör profetissans eftermiddagsförplägning, införes ni i en, tack vare skymningen, tillräckligt dyster sängkammere, der ett svartklädt fruntimmer ligger sofvande tillbakalutadt i ett soflhörn. En stol står derbredvid, på hvilken ni nu placerar er, tillsäges att fatta sofverskans hand, hvilken kännes kall och fuktig, liksom också vid första beröringen en viss elektrisk darrning genomfar den sofvande. Ni framställer edra frågor och erhåller, allt efter omständigheterna, på tyska, franska eller italienska, nästan ögonblickligen svar, hvilka i de flesta fall äro tillräckligt sväfvande, för att kunna på mångfaldiga sätt tydas och på det förmånligaste sättet utläggas. Till yttermera visso tillägges vanligen vid slutet af hvarje profetia som möjligen innehållit något aldrig så litet olycksbädande: Var utan fruktan, il ny a pas danger eller es wird sich alles gut enden. Sedan man så mättat sin nyfikenhet, behöfs endast att man lägger den sofvandes hand på hennes eget hjerta, då hon genast vaknar, kry och munter samt med ett älskvärdt småleende törsäkrande, att hon icke känner sig det ringaste ansträngd, att hon icke minnes ett ord af hvad ni frågat henne och att det finnes! mycket mellan himmelen och jorden hvarom er filosofi icke drömt. Sjelf säger hon sig besitta den lifligaste tro på sin egen divinationsförmåga och vi vilja hoppas att hufvudstadens befolkning kommer att ega detsamma, ty här i Göteborg, hvilken stad sedan gammalt har rykte om sig att vara klentrogen i en mängd saker, lära affärerna ha gått skäligen skralt. Måhända tror någon att vi i sista krönikan af glömska uraktläto att inregistrera det högst märkvärdiga faktum, att på en en hel vecka ingen enda eldsvåda inträffat. Misstag, vi hade endast hoppats att kunna få i denna utbrista: Fjorton dagar mitt herrskap, och icke ens röken af någon eld. Men ödet eller rättare någon ovän till egaren af Katrinelund hade annorlunda beslutat, ty i måndags hade vi samma spektakel som vanligt. Undras just om icke någon, t. ex. egaren af den nedbrända halmstacken, fallit på den idåen att genom m:ll Gulotin — eller polisen söka få reda på hvem den mystiske person varit, som varit nog djerf att midt under brinnande släckning söka tutta eld äfven på de andra halmstackarne? Sistl. måndag afslutade Louise Michaöli den serie af musikaliska konstnjutningar hon under någon tid beredt oss. Hennes mästerliga utförande af Normas parti är kändt och erkändt, men säkerligen föreföll det mången med oss som hon ännu aldrig i så rikt mått som denna sista afton utvecklat gripande dramatisk styrka i sång och spel. Den hyllning, hon såväl på scenen som efter operans slut utanför sin bostad fick emottaga, är ett tillräckligt bevis på, huru högt den stora allmänheten inom detta samhälle älskar och värderar henne. När i den stilla aftonen Over Lyngen melodiskt som silfverbäckens muntra sorl, der han letar sig fram mellan de jungtruligt rodnande tufvorna, genomdallrade luften, hördes icke ett knyst, icke ett knäpp trän den iill flera hundrade personer uppgående folkmassan, men knappt hade den sista tonen förklingat, förrän bifallsstormen bröt lös, likt dånet af ett väldigt brusande vattenfall. När folkmassan slutligen troppade af hördes hjertliga utrop, sådana som: Tack för denna gången!, Välkommen tillbaka!, tolkande hvilket djupt intryck den älskliga och anspråkslösa konstnärinnan gjort på en och hvar. I afton kl. 7 e. m. hålles i Götiska För. bundets skol-lokal i Mölndal en auktion, hvil ken väl torde vara värd att äfven af vår samhälle omfattas med det intresse, som än. damålet, för hvilken den hålles, så väl förtje nar. bå försäljes nemligen, till förmån föl 10:de (Fässbergs) kompani af Göteborgs fri villiga skarnskvttekår. åtskilliga m ÅfmI