Göteborgsposten – 3 november 1865, sida 2

och anställer en liten undersökning samt finner benranglet efter stackars mr Charke i en vrå. — Ack, miss Maud, huru kan ni säga dylika saker! utropade Mary Quince, i det hon upplyftade sitt redbara ansigte och sina runda uppriktiga ögon från den sticksöm hvarmed hon var sysselsatt. Jag hade blifvit så förtrogen med den rysliga traditionen om mr Charke och hans sjelfmord, att jag nu förmådde förskräcka Mary Quince med honom. — Jag menar fullt allvar. Jag tänker göra en promenad upp och ned för trapporna, och om jag råkar på hans kammare, är det desto intressantare. — Skall jag gå med er, miss? — Nej, Mary, stanna här, håll brasan vid makt och laga till litet thö. Jag misstänker att jag förlorar modet och återvänder mycket snart. Jag svepte en shawl omkring mig och smög mig uppför trapporna. Jag skall ej uppräkna alla rum, korridorer och gångar som jag beträdde under min promenad. Det kan vara nog att omnämna, att jag råkade på en dörr vid ändan af ett längt galleri, hvilket som jag tyckte löpte parallelt med husets långsida. Den intresserade mig emedan den hade utseende af att länge ha varit orörd. Två rostiga riglar funnos framför densamma, hvilka ej tycktes ursprungligen ha tillhört den, utan först senare, ehuru för mycket längesedan, blifvit klumpigt ditsatta. Rostiga och dammiga som de voro hade jag likväl ingen svårighet att draga dem tillbaka. Der satt äfven, som jag mycket väl