Göteborgsposten – 3 november 1865, sida 1

ONKEL SILAS-Ö) eller Svedenborgarens Testamente. öfversättning från Engelskan. Jag kände att jag hade bort kyssa hans hand — att han just för mig framställt den framtid, som jag mest önskade ; och dock fanns det inom mig en obestämd känsla, beslägtad med misstanka, hvilken genom min själ jagade en rysning. — Men Maud, jag känner mig orolig vid tanken på att denne ungo slyngel skall ha kunnat göra er ett dylikt förslag. Just en vacker situation skulle ni ha kommit i! Att anlända till Elverston midt i natten endast beledsagad af en ung man, med hvilken ni flytt från min vård. Och, Maud, jag darrar då jag gör mig sjelf der frågan: hvem vet om han fört er till Elverston alls? Då ni lefvat så länge i verlden som jag gjort, skall ni veta att uppskatta dess elakhet. Härmed tystnade han för en stund. — Jag vet, mitt barn, fortfor han, då han såg huru förvånad jag blef, att om han vore öfvertygad om sitt lag) Forts. fr. N:o 255.