Göteborgsposten – 31 oktober 1865, sida 2

gå derhän. Hvad skola menniskor säga om mig? Och tänk på den stackars Milly — och alla! Tänk hvilken olycka skulle det ej vara. — Det kan ej hjelpas — nd kan ej hjelpa det, Maud Lyssna till hvad jag säger. Det kommer att bli ue4. uing här, jag kan ej precist säga huru snart; men jag tror inom ej stort längre tid än fjorton dagar härefter. Jag måste sörja för er beqvämlighet. Ni måste atresa. Jag har arrangerat så att ni skall tillsvidare förena er med Milly i Frankrike, tills jag fått tid att vidtaga några åtgärder. Jag tror att ni gjorde bäst i att skrifva till er kusin, lady Knollys. Hon har med alla sina besynnerligheter ett godt hjerta. Kan ni säga, Maud, att jag varit god mot er? — Ni har aldrig varit annat än vänlig och god, utropade jag. — Att jag varit sjelfuppoffrande då ni gjorde mig ett ädelmodigt anbud? fortfor han. Att mitt handlingssätt nu gär ut på att bespara er lidande? Ni kan säga henne, ej såsom ott budskap från mig, utan som ett faktum, att jag allvarsamt tänker på att afstå från mitt förmynderskap — att jag känner att jag begått en orättvisa mot henne, och att jag, så snart mitt sinne blir något mindre torteradt, skall srsöka att ingå en förlikning med henne och tili slut på henne öfverlåta omsorgen om er person och er uppfostran. Ni kan säga, att jag ej ens längre hyser intresse för att vindicera mitt namns renhet. Min son har ruinerat sig genom sitt giftermål. Jag glömde att säga er det han i dag på morgonen från Feltram, der han