Göteborgsposten – 31 oktober 1865, sida 1

—————— skara som sprang efter henne med uppspärrade gap samt den gråa best som gick i spetsen för hopen. Jag lutade mig tillbaka i min stol och tänkte — kanhända någon hemlig idcassociation framkallade tanken på en som det tycktes så olika sak — på en vacker målning som jag hade i min portfölj efter Vandykes utmärkta tafla öfver Belisarius. Tanklöst tecknade jag med min blyertspenna, då jag böjde mig tillbaka, på ett pappersomslag som låg på bordet denna lilla inskription: — 20.000. Date Obolum Belisario: Min älskade far hade öfversatt denna latinska inskription för mig, och jag hade skrifvit ner den såsom ett slags minnesöfning, men det var kanhända äfven ett uttryck af det slags meddelande som min onkels ruin och olyckliga belägenhet uppväckte hos mig. Detta underliga lilla memorandum kastade jag nu på det öppna bladet i boken, och åter fängslades mitt öga af detsamma. Då tyckte jag att jag hörde en röst nära kaminen yttra i ett slags starkt hviskande ton: Fly Belisarii klor. — Hvad är det? sade jag i det jag häftigt vände mig mot Mary Quince. Mary reste sig upp från sitt arbete vid kaminen och stirrade på mig med det slags uttryck som åtföljer frukstan och nyfikenhet i förening. — Du sade något? Talado du? yttrade jag fattande hennes arm och sjelf mycket förskräckt. — Nej, miss, det gjorde jag ej svarade hon okonstladt. Det kunde ej vara något tvifvel underkastadt att det var ett spel af min fantasi, men likväl skulle jag ännu i