Göteborgsposten – 28 oktober 1865, sida 1

Smufta ur samma glas som engang Wadman Lomberg, många andra glada själar att förtiga, men tidens tänder bita skarpt och oupplappesligt och Bacchuskulten behöfver, för att icke hängifva sig åt orgier, väl påverkas af yttre förädlande omständigheter, och dertill kan i rämsta rummet räknas att dess tempel hållas i sett komfortabelt och tidsenligt skick, hvilken I ganska riktiga uppfattning vi äro ölvertygade skall lända ställets nuvarande egare till lika mycken vinning som det länder honom till heder. Den höga trappan, i mången ynglings tycke kanske alltför hög, emedan man syntes så väl på densamma, är emellertid nu borta, med sina nötta trappsteg, på hvilken mängen stamgäst gått stadigare uppför än nedför, på hvilken under det ledsamma väntandet på postens utlemnande ganska ofta lätta, ungdomliga och spänstiga sjät trampats af mången, som nu kanske springer mindre lätt, vare sig att det är bekymren eller — plånboken som tilltagit i omfång. Efter vi nu en gång kommit in på kapitlet restaurationer, kunna vi omnämna, att arbetet raskt framskrider med den nya uppgången till Börsens restauration, hvilket utan tvifvel icke litet skall bidraga till att öka trafiken på detta ställe. Den, som i går på morgonen var uppe i god tid och händelsevis hade sina vägar neråt S:t Eriks torg, kunde då i morgondimman och regndusket bli vittne till en bedröflig syn. Det var en tångtransport, som afgick från härvarande cellfängelse. I främsta kärran varsnade man en ung man med vackra och fina drag, men ett mycket nedslaget och skyggt utseende. Och i sanning, om någon hårdt fått plikta för den dubbla bördan af en förvänd uppfostran och ett hejdlöst lättsinne, så var det han, som nu for att mellan fästningens murar borttvina sitt unga lif. Det var nemligen enkefru Karths banoman, gretvo A. R. Cronhjelm, som nu affördes till undergåenae af lifstids-fängelse å Warbergs sästning. Louise Uichaölis glänsande gästspel har äfven under denna vecka gifvit dir. Gaudelius fulla hus på samma gång som det beredt musikälskaren ej snart återkommande njutningar. Tillfölje af mellankommande förhinder gafs ej i Fredags Hugenotterna, hvadan man sålunda gick miste om såväl tru M:s här en gång törut hörda briljanta återgitvande af Drottningens parti som m:ll zum Buschs tredje och som det i annonsen hotande nog hette sista debut som pagen Urbain. Istället gafs denna afton Don Juan, hvari den utmärkta sångerskan som donna Anna firade en ny triumf, men hvarvid för öfrigt en sådan konfusion rådde så väl å scenen som i orkestern att ett motstycke dertill svårligen förekommit och som vi vilja hoppas heller aldrig återkommer inom vårt Thaliatempel. Utom Oberon, som igår uppfördes för fullt hus, lära åtskilliga andra nyheter vara att innan kort förvänta, hvarjemte det glunkas om underhandlingar med tvenne af våra mera framstående svenska sångerskor, den ena f. n. engagerad i Stettin och den andra stadd på konstresa inom såderneslandet och nu uppehållande sig i hufvudstaden. IIuru dermed rätteligen förhåller sig, lemna vi åt bättre underrättade att afgöra; så mycket torde vi dock utan att beskyllas för ötverdrift våga påstå, att efter fru Michalis afresa erfordras, oaktadt de aktningsvärda, i vissa afseenden utmärkta talanger hr Gaudelius eger till sin disposition, likväl en eller annan, låtom oss utsäga ordet, svensk magnet tvr att salongen skall kunna erbjuda samma såväl för publiken som isynnerhet för direktören angenäma åsyn, som nu en tid bortåt varit fallet. Den i Gamla teatern under inredning varande, utmärkt smaktulla och prydliga lilla teatersalongen, torde, om allt går efter önskan, redan morgon 8 dagar till komma att invigas af direktör Hessler med sällskap. Dekorationerna till teatern, målade i Berlin, äro redan anända och hålla på att uppsättas. Såvida hr Fredrik Deland, som i alla afseenden lärer under någon tid komma att medverka vid representationerna, anländer redan i nästa vecka, torde programmet för den första representationen komma att bland annat upptaga ett visserligen gammalt, men alltid gerna sedt lustspel af August Blanche: 1846 och 1946. 1 vår barnoch ungdom ha vi af uppriktigaste jerta skrattat åt alla dess betängdheter och let till på köpet inom samma murar och till någon del äfven med samma representanter. Som en egenhet anmärkes, att några plater i den nya-gamla salongen för hela säsonsen komma att innehafvas af ett par af de inda qvarlefvande personer, hvilka på sin tid cunde räknas till våra aldrig svikande teaterrabitucer, och det samma platser, från hvilka le under åratal sett slägten komma och slägen försvinna på tiljorna som föreställa verllen-. Så är det ändå: rogen kärlek rostar 11 — fi