Göteborg d. 27 Oktober 1865. Från Riksdagen. Det skulle tyckas som att man nu borde ha fått nog af de många tal, som bruka vara riksmötets picce de resistance under den törsta veckan och litet till, men ännu återstå ej mindre än sexton stycken. Dock vilja vi lugna läsaren dermed, att de flesta kunna saklöst förbigås, hvaremot några repliker torde böra atergifvas, hvilka i sin mjuka form innesluta något salt. Landtmarskalken yttrade i den vanliga stilen: Då ridd. och adeln nu vid riksdagens början inför E. K. M:t frambär uttrycken af den djupa vördnad och fasta trohet, hvilka städse tillkomma konungen, anhåller ridd. och adeln underdånigst, att dermed tå förena en uppriktig försäkran om den sanna tillgifvenhet för E. M:ts höga person, som lifvar ridd. och adeln, liksom hvarje svenskt hjerta. Till dessa fraser genmälte konungen bl. a.: Jag förlitar mig med tillförsigt derpå, att den tillgitvenhet för konung och fosterland, som de (ridd. och adelns tänkesätt) innebära, alltid skall yttra sig så väl i handling som ord!Läsaren torde erinra sig, att bondeståndets talman för presteståndets helsningsdeputation framhöll nödvändigheten för sistnämnda stånd, att ej spjerna emot tolkets önskan i afseende på representationsreformen, om det ville förekomma split och tvedrägt. På erkebiskopens helsningstal till konungen, svarade H. M:t med fin allusion: Ju närmare det svenska presterskapet är med det svenska folket förenadt, desto uppriktigare skall det alltid, jag är derom fast öfvertygad, söka verka till dess sanna väl. Mindre fint är denna punkt i det at borgarståndets talman hållna tal: Borgareståndet är alltid villigt gå E. K. M:ts höga önskningar till mötes, så vidt landets tillgångar det medgifva, hvarpå H. M:t värdigt replikerade: Uti borgareståndets benägenhet att gå mina önskningar till mötes och att understödja de af mig framställda förslag, öfver hvilka beslut vid den nu sammanträdande riksdagen böra fattas, ser jag en borgen för ståndets erkännande att dessa förslag hvila på en allvarlig afsigt att gagna ett älskadt fosterland. Vackert, nästan vältaligt, sade bondeståndets talman: IIuru än tiden i sin snabba fart medför ständiga vexlingar i lifvets vanliga förhållanden, stå dock ötver stundens känslor och intryck de sedvanliga kratter, på hvilka samhällets andliga lif och helsa hvila ... Svenska folket skattar sig lyckligt, att ega en konung, utrustad med manlig kraft, ärlig vilja och öppen blick för tidens stora kraf etc. Konungen svarade: Jag är eder hjertligt förbunden för eder uppskattning af mina bemödanden för ett af oss alla lika högt älskadt fosterlands väl; vi böra derpå arbeta med lugn, allvar och endrägt; endast på detta sätt kunna vi nå det mål, till hvilket vi alla sträfva och som för samhällets utveckliog ligger oss alla om hjertat. Adeln förrättade, såsom vi redan i går nämnde, i Onsdags val af sina bänkmän, 50 till antalet, hvilka sedan skola i sin ordning utse 25 elektorer för utskottsvalen, och presteståndet utsåg samma dag sina elektorer. I båda stånden ha valen en afgjordt konservativ karakter, säger . Bl. Den konservativa fraktion af adeln, som under grefvarne Mörners och Henning Hamiltons presidium hållit sammanträden på Hötel Phoenix, har, om vi icke misstaga oss, genomdrifvit valet af 40 af sina kandidater bland de 50. Bland de fyratio betunno sig likväl 3, som voro upptagna älven på den lista, som uppgjorts af den liberala fraktionen, under presidenten Munck at Rosenschölds auspicier. Denna fraktion genomdref för öfrigt valet af 10 bland de kandidater, som funnos upptagna ensamt å dess lista. A. Bl. anser dock, att, för bedömandet af ståndets ställning till representationsfrågan, dessa val sannolikt ej kunna lemna någon led000 — —