att han ville gifta sig med mig. Hon talade med sådan hastighet och hennes uttryckssätt var så passioneradt, osammanhängande och obegripligt, att jag trodde henne vara vansinnig. Hon var dock långt derifrån. Jag tror att om hon tillåtit mig ens en sekunds eftertanke, skulle jag fattat hennes mening. Såsom det nu var, kunde ingenting öfvergå min förvåning, tills hon, dragande upp ett smutsigt tidningsblad ur fickan, pekade på en notis, hvilken redan förut tydligt nog var antydd genom dubbla linier at rödt bläck utefter dess sidor. Det var en Lancashire-tidning af ungefär sex veckors gammalt datum och mycket sliten och nedsudlad. Jag minnes särskildt en cirkelrund fläck på densamma, antingen härrörande från kaffe eller porter. Notisen var sföljande och den händelse som deri omnämndes skulle egt rum ett år eller mera innan tidningsnumret utgais. Vihde: Tisdagen d. 7 Augusti 18 . i Leatherwig-kyrkan, af rev. Arthur Hughes, Dudley R. Ruthyn. Esd, ende sonen och arfvingen at Silas Ruthyn, Esd, af BartramHaugh, Derbyshire, och Sara Mathilda, andra dottern a John Mangles, lsq., i Wiggan. Till en början erfor jag blott förvåning öfver denn: underrättelse, men i nista ögonblick fann jag huru full komligt jag var befriad från miit närvarande betryck. Me en belåtenhet, hvilken jag tror visade sig i milt anlete — ty den unga damen betraktade mig med stor ötfverraskning — yttrade jag: — Detta är ett ytterst vigtigt dokument. Ni måst