Göteborgsposten – 26 oktober 1865, sida 2

besöka mr Silas Ruthyn omedelbarligen. Jag vill följa or till honom. Han vet visst intet om denna sak. — Nej det gör han icke — jag vet det sjelf, svarade hon i det hon belåtet bröstade sig och rasslande med sin klädning af godt köpsilke följde mig. Da vi inträdde sag onkel Silas upp der han låg på soffan och tillslöt sitt hifte af Revue des deux Mondes. — Hvad betyder allt detta? frågade han torrt. — Denna dame har medfört en tidning innehållande en notis, hvilken lemnar en utomordentlig uppgift som rör vår familj, yttrade jag. Onkel Silas steg upp och betraktade med en hård, forskande blick der okända unga damen. — En -mädeskrift i dender tidningen, förmodar jag? yttrade han i det han utsträckte handen efter bladet. — Nej, onkel, blott ett giftermål, svarade jag. — Icke Monica? sporde han i det han tog tidningen. — Uf, aet luktar tobak och öl, tillade han och hällade litet cau de cologne öfver det. Han förde det mot ögonen med en blandning af nyfikenhet och afsmak samt yttrade åter Åuff. Han läste notisen, och hans anlete förändrades derunder från hvitt till blyfärg Han höjde blicken och såg nägra sekunder stadigt på den unga damen, som syntes nägot förskräckt öfver hans egendomliga sätt. — Och ni är, förmodar jag, den unga dame, Sara Mathilda, född Mangles, som omnämnes i denna notis? frågade han i en ton, hvilken skulle kunnat kallas hånfull, ifall den ej darrat.