Göteborgsposten – 26 oktober 1865, sida 1

— Här är miss Ruthyn af Knowl. Hvem önskar råka henne? En ung dam med hvit och röd hy, svarta bårflätor, häftig, gråtande, gäll och talför skyndade uppför de sista trapporna och skakade ut sin klädning då hon kommit upp i korridoren. Gamle Giblets, såsom Milly brukade kalla honom, följde efter henne under fåfänga protester och fullkomligt opåaktade uppmaningar att hon skulle stanna. I samma ögonblick jag såg på denna person, slog det mig för hufvudet att hon var just samma dam, hvilken jag sett i vagnen i parken vid Knowl. Nästa ögonblick tviflade jag dock härpå och ögonblicket derefter tviflade jag ännu mera. Hon var afgjord mindre och icke på långt när klädd med sådan smak. Kanske var hon icke lik henne alls. Jag började att mis tro alla dessa likheter och att med en rysning föreställa mig att de kanhända ledde sitt ursprung ur min egen sjuka hjerna. Då denna unga lady — hvilken tycktes mig vara något af skänkjungfru eller kammarpiga — fick se mig, aftorkade hon med en häftig åtbörd sina ögon och uppfordrade mig med mycken säkerhet i sitt sätt att återgifva hennes laglige man. Hennes högljudda, oförskämda och förolämpande anfall hade till följd att min förtrytelse ytterligare ökades. Jag har alldeles förgätit hvad jag sade till henne, men kommer väl ihåg att hennes sätt blef betydligt mera anständigt. Hon hade tydligen fått i hufvudet att jag ville tillegna mig hennes man, eller åtminstone