Göteborgsposten – 24 oktober 1865, sida 2

Ang . . Från Hulvudstaden. De illustrerade tidningarnes senaste nummer innehålla: den nya: Långedrags badställe, originalteckning af O. Å. Mankell (plansch); Höst-Dithyramb, poem af Elias Sehlstedt; Ett ideal, af Jo Jo.; Andra aktens 6:te scen ur Brölloppet på Ultåsa, originalteckning af J. W. Wallander (plansch); Il gessajo, sång at Gunnar Wennerberg; Den sista Fåen, af Emile Souvestre (slutet); Teater och Musik; Krönika; IIVarjehanda, samt Schack; — den gamla: Engelbrektsholmen och Göksholm (med illu strationer); Landthösten och Stockholmshösten; Djetvulsklockan; En eclebritets begrafning; IIusqvarna gevärssaktori (med plansch); Danskt omdöme om Djurgården och: Hasselbacken; Menalkas dör; Ett original; Äterblick; Ladugårdslandsteatern; Notiser från utlandet; samt Rebus. — Om mill Eneqvists konsert i Thorsdags yttrar P.-T.: M:ll Mathilda Eneqvists konsert sistl. Thorsdag i stora börssalen var besökt af ett ganska stort auditorium. Den som älskar att höra en vibrerande sångstämma eller dessa repeterade pianorullader i förening med ständigt portamento, som mången anser för sentiment, den bör icke höra m:ll Eneqvist; men den, som önskar att höra en sångarinna med en kristallklar och ungdomsfrisk stämma, som ej vibrerar oftare än uttrycket påkallar, som har en nära nog fulländad koloratur, som kan framkasta de svåraste passager, ej allenast piano, utan äfven med fullt forte, som endast använder portamento då det är betingadt af den sanna känslan; som har ett förträffligt sostenuto och som slutligen för de olika nuancerna ej allenast kan använda ett vackert piano, utan äfven ett forte, det senare utan att genom skrik öfverskrida skönhetsgränsen, samt har i sin makt ett ypperligt mezza voce och messa di voce och som har en ren och snart sagdt ändlös drill, den skall gå och höra m:U Eneqvist. Med dessa naturens och konstens förenade ressursor sjöng mill E. romance och aria ur Friskytten på tyska; — hvarföre ej på svenska? Både svenska, franska och italienska språken klinga mycket vackrare i m:ll E:s mun än tyskan, som med sina gutturalljud och isch är af språk det minst sängbara. — Emellertid utfördes denna sång med så verkligt dramatiskt uttryck, att vi måsts anse det vara en förlust för publiken att ej få höra m:ll E. på scenen. I variationerna ur op. Kronjuvelerna, äfvensom i Venzanos Vals, hade sångarinnan tillfälle att briljera med sin stora konstfärdighet, som är beundransvärd, ehuru vi ej sätta densamma i första rummet af en sängares konstnärsskicklighet; vi ihågkomma Musikaliska akademiens valspråk: Anda och Konst, hvilket konstnärerna icke nog ofta kunna påminna sig. Vi vore likväl orättvisa mot sångarinnan, om vi ej erkände, att hon midt under de mest halsbrytande svårigheter iakttog det sanna musikaliska uttrycket. Slutligen föredrog mill E. trenne svenska folkvisor, af hvilka den första tycktes vara af för mycket pjunkig natur för hennes konstnärslynne; de båda senare, mera friska och glada, återgåfvos med lif och varmt intresse och vunno äfven, liksom öfriga nummer, publikens varma bifall. M:ll E. emottogs vid sitt första inträde med applad och inropades efter hvarje sång. Hade nennes lärare, den utmärkte prof. vid konservatoriet Paris, hr Masset, varit närvarande, så hade han roligen deltagit i bifallet för sin skickliga elev; och publiken hade utan tvifvel framropat och komplimenerat honom för de många svenska sångerskor, han utbildat till artister. — M:ll E. biträddes af m:ll Malm, som med vacker touche, stor färdighet och sannt uttryck utförde för piano kompositioner af C. Mayer, Mendelsohn och Chopin, och vann härför pusikens bifall. Hr Bebrens sjöng 2:ne vackra tyska omanser samt en bas-aria ur Halevys Judinnan, den istnämnda troligen mera lämplig på scenen, och vann aturligtvis afven åhörarnes bifall. Hr Alb. Lindholm utförde piano-ackompagnementet. ————ALrrre———O LL