Göteborgsposten – 23 oktober 1865, sida 2

dig, Maud, mera än Bartram, mera än mig sjelf och jag tror att jag skall dö, ifall de taga mig härifrån. Min sorg var lika hejdlös som stackars Millys och först sedan vi gråtit en hel timma, ibland stående, ibland gående upp och ner i rummet, ibland sittande och i tur stigande upp för att falla hvarandra om halsen — då Milly ur sin ficka tog sin näsduk, följde på samma gång med en biljett, hvilken hon, då hon fick se den på golfvet, erinrade sig vara från onkel Silas till mig. Den var af följande innehåll: Jag önskar underrätta min dyra nictce och myndling om mina planer. Milly reser till en beundransvärd fransk skola såsom pensionnaire och lemnar oss nästa Torsdag. Om hon efter tre månaders pröfvotid finner att skolan i något fall är olämplig, återvänder hon till oss. Om hon åter å andra sidan finner den vara den förtjusande vistelseort, som den för mig blifvit uppgifven vara, skall ni efter förloppet af nämnde tid råka henne der, tills den tillfälliga oordningen i mina affärer blifvit så tillvida afhjelpt att jag ännu en gång kan mottaga er på Bartram. I förhoppning om bättre dagar och önskande försäkra er att tre månader äro den längsta tid ni kommer att bli skild från min stackars Milly, har jag skrifvit detta, då jag tyvärr ej känner mig stark nog att för närvarande se er personligen. Bartram, Tisdagen. P. S. — Jag har intet emot att ni underrättar Monica Knollys om dessa arrangementer. Ni förstår — icke en afskrift af detta bref utan dess hufvudinuehåll.