Göteborgsposten – 23 oktober 1865, sida 1

ONKEL SILAS. eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. Efter min vana tadlade jag mig sjelf för det lidande jag förorsakat. Efter en halftimmas afbrutna hviskningar och sedan mellantiderna af tystnad blifvit allt längre och längre, såg jag tydligt att Milly var nära att falla i sömn. Hon stred med sömnlusten, och jag försökte så mycket jag kunde att få henne att tala; men det hjelpte ej, sömnen öfverväldigade henne, och jag var snart den ende person i detta hemska rum som bibehöll fullt medvetande. Det fanns minnen från min sista vaka der, hvilka gjorde min belägenhet mycket frestande för nerverna och obehaglig. Hade jag ej haft så många rent af praktiska föremål att sysselsätta mina tankar med, Dudleys djerfva frieri, min onkels besynnerliga gillande af detsamma och mitt eget uppförande under denna högst obehagliga period af mitt lif, skulle jag en hel del mera lidit af min närvarande belägenhet. ) Forts. fr. N:o 244.