gått, undersökte konstaplarne paketet, då det befanns innehålla endast två par gamla afskurna stöfvelskaft af läder. I anledning häraf upplyste Winberg att samma person kort förut varit hos honom och framställt sin önskan, då verkligen medhafvande nya dylika skor, men att han, då han ej erhållit så mycket han önskade, sagt sig skola belåna dem å assistansen och derefter utgått, men straxt återkommit, förklarande sig nöjd med den erbjudna summan. Bedragaren afterspanades och anträffades uti huset N:o 25 vid Svartmangatan, då han uppgaf sig vara förre skomakaremästaren Anders Petter Andersson Rosenstjerna. Vid med honom å vaktkontoret hållet förhör erkände han sig skyldig till brottet, äfvensom att ha förut hos sex andra pantlånare förfarit på enahanda sätt. Rosenstjerna, som ssedan någon tid tillbaka gjort cession och för fjorton dagar sedan började med ofvannämnda industri, vidhöll i poliskammaren sitt erkännande. För de på ofvanbeskrifna sätt erhållna penningarne hade Rosenstjerna, en helt ung karl, köpt sig snygga kläder.