Göteborgsposten – 21 oktober 1865, sida 1

itverjägaren OC. IH. Fredholm att Hahrs lärarevefattning vid skogsinstitutet under nämnda id förestå. Befästningarne i de norrländska hamarne. Från Hudiksvall skrifves: I Thorslags förl. vecka hitkom kapt. v. Knorring från Sundsvall och har under denna vecka anställt undersökningar för utseende af lämplig plats ill befästningars anläggande vid inloppet till staden. En söndagsskola för flickor har nylisen blifvit öppnad i Helsingborg af tvenne iolkskolelåärarinnor, m:llna Almegren och Zachrisson, och visar sig särdeles lofvande. Redan tredje söndagen efter dess öppnande hade 36 flickor, de flesta af den tjenande klassen, anmält sig för åtnjutande af undervisning. Söderköpings badanstalt skall utvidgas enligt en at gretve Strömfelt väckt och af aktiebolaget med några modifikationer antaget förslag. Riddarhuset. Riddarhusdirektionen har såsom biträden vid ridderskapet och adelns kansli under innev. riksdag antagit följande personer, nemligen: kongl. sekreterarne J. Schröderheim, frih. A. C. Löwen, G. H. at Petersöns, 0. Silfversparre, J. F. Kröningssvärd, R. A. Brakel, J. G. Silfverstolpe, C. J. Kuylenstjerna, J. E. von Krusenstjerna, frih. C. J. J. Staöl von Holstein, K. W. H. af Petersön samt promierlöjtn. frih. C. G. Oxenstlerna. Snösall. Natten mellan i Söndags och Måndags föll omkring 8 tum djup snö mellan Sala och Westerås. Franklinska Nordpolsexpeditionen. Vi omtalade häromdagen i korthet, att man trott sig ha upptäckt spillror af den Franklinska Nordpols-expeditionen. Detta förmodande stöder sig på ett bref från en kapt. Hall, hvilket är dateradt d. 10 Dec. 1864, Westend Rowess Welcome, på 64 gr. 460 nordl. bredd och 87 gr. 20 vestl. long. från Greenwich. Det intressantaste af brefvot lyder sålunda: Sedan jag kom i beröring med infödingarne har jag ej lemnat något ögonblick obegagnadt att erhålla underrättelse om Franklins expedition. Min vigtigaste upptäckt är, att tre af Franklins följeslagare sannolikt ännu äro vid lif och bland dessa Crozier, Franklins efterträdare. Crozier och tre af hans folk hade påträffats vid Neitch-il-le (Boothia Felix) af en kusin till Ou-e-la (Albert), som jemte sin familj var ute på säljagt. Crozier var ett skelett, endast med hud på benknotorna, och nära hungersdöden, hvaremot hans kamrater syntes välfödda. Kusinen orfor snart, att de tre hade lefvat af menniskokött, af sina kamraters kött, sedan de alla måst öfvergifva sina båda fartyg, som lågo inklämda mellan isberg; Crozier ensam hade icke velat smaka denna föda, och derför var han nu så affallen. Kusinen tog genast de olyckliga till sig; han dödade en säl och gaf Crozier af köttet, men endast helt litet den första dagen, något mera den följande o. s. v. Genom denna kloka behandling, som Crozier trots sitt tillstånd var nog förståndig att tillåta, blef hans lif råddadt. När kusinen först varseblilfvit Croziers skelettartade ansigte och insjunkna ögon, hade han blifvit nästan förskräckt, och under flera dagar kunde han knappt se på honom, så uppskakande var hans anblick. Hela vintern funno Crozier och hans tre kamrater — af hvilka en dock snart afled till följd af en sjukdom — herberge och vård hos den ädle infödingen, som för sitt menskliga beteende förtjenar att prisas af den civiliserade verlden. På våren hade Crozier och de två dvarlefvande foljeslagarne åtföljt eskimåen till Neitch-il-le der de funnit många innuits (en eskimäåstam). Crozier och hans män hade ett temligen stort förråd af bössor och krut förutom åtskilliga andra saker, som behagade infödingarne. Med sina bössor sköto de en mängd änder och andra fåglar. Crozier återfick här hos innuits sin helsa fullikomligt. Han berättade för kusinen, att han en gång hade varit i Innoil-le (Repulse Bay), på Vinterön och Iglulik samt der lärt känna flera innuits. Kusinen hade för några år sedan genom sina vänner bland innuits redan hort talas om Parry, Lyon och Crozier och sett Crozier sjelf ett år förut (innan han påträffades på isen), så att ban genast igenkänt honom då han hörde hans namn. Med innuits i Neitcht-il-le blefvo Crozier och hans kamrater snart bekanta och goda vänner; men sent omsider boslöto de att, åtföljda af en innuit, som drog en ki-ak begifva sig söderut till Kob-Iu-nas land. Deras vidare öden känner man ej. När Ou-e-la år 1854 träffade sin kusin vid Pellybugten (icke långt från Neitch-il-le), hade denne sig icke bekant huruvida Crovier, hans båda följeslagare och innuiten från Neicht-il-lo återkommit. Innuits tro emellertid icke att de äro döda. Ett slag i ryggen. Från Wimmerby berättas följande: En flicka i Hagby socken blef nyligen af någon anledning förföljd af en hustru, samt tilldelad ett slag i ryggen. Hemkommen besvärades flickan af andtäppa och bröstet häfde sig häftigt, hvartill kom hjertklappning och hicka, hvarjemte hon ej kunde ligga utan måste hvila genom att stödja sig mot armarne; härtill kommo kräkningar. Hon blef dock bättre emot natten, så att hon njöt någon sömn, men dagen derpå insann sig åter det onda och hon afled derpå följande natt. Den medikolegala besigtningen har konstaterat att dödsorsaken varit hinder i respirationen, förorsakadt af genom våld på ryggen uppkommen retning på ryggmärgen. Nytta och nöje. Skarhskyttekåren i Gislaved (Jönköpings län) har bland sina ledamöter bildat ett sällskap, hvilket under ledning af en hr Strömberg derstädes å en provisionel teater gifvit några representationer. Behållningen af dessa, 100 rdr, har användts