Göteborgsposten – 18 oktober 1865, sida 1

XIII. Fråga och svar. Min onkel led dock denna dag icke af sin besynnerliga sjukdom, hvilken denna än mäåtte ha varit. Gamla Wyat förklarade på sin missbelätna lakoniska sätt, att han ej mådde illa, att tala om. Men hos mig qvardröjde likväl en känsla af fruktan och obehag. Trots min onkels sarkastiska reflektioner qvarstod d:r Bryerly för mig såsom en borgen och vis vän. Jag hade i hela mitt lif varit van att lita på andra, och då jag nu förföljdes af många obestämda och knappast erkända tvifvelsmål och obestämda farhågor, kom försvinnandet af en verksam och skicklig vän mitt mod att svigta. Jag hade dock ännu qvar min goda kusin Monica och min angenäme och pålitlige vän lord Ilbury. Inom kortare tid än en vecka kom en bjudning från lady Mary till mig och Milly att på the Grange trässa lady Knollys. Denna bjudning var åtföljd af en biljett från lord Ilbury till min onkel, för att rekommendera bjudningens antagande. På eftermiddagen fick jag ett bud från onkel att jag skulle infinna mig på hans rum. — Har ni mottagit en bjudning från lady Mary Carysbroke till er och Milly att råka Monica Knollys? frågade onkel, så snart jag satt mig. Då jag svarade jakande, fortfor han: — Nåväl, Maud Ruthyn, jag väntar sanning af er.