Göteborgsposten – 18 oktober 1865, sida 1

att han ingenting gör i sitt yrke. Men han är tillfölje af min stackars brors testamente egare af flera tusen pund at era penningar, och han har, naturligtvis under ett sken af motcillighet låtit sig nämnas till en af testamentsverkställarne och i och med detsamma kommit i åtnjutande af de mångfaldiga fördelar som förvaltningen af er ofantliga förmögenhet medför. Det är ej så dumt gjordt af en Svedenborgsk visionär. En sådan man måste lyckas. Men om han vintade att förtjena penningar på mig, har han missräknat sig. Han skall dock veta att göra sitt förvaltareskap indrägtigt för sig sjelf, det skall ni få se. Men äfven om han söker vinna den rika mannens lif, så är dock det värsta jag önskar honom att han måtte få Lazari död. Vare sig dock att han likt Lazarus blir af englar förd i Abrahams sköt eller, liksom den rike mannen, endast dör och blir begrafven samt får dela hans öde för öfrigt, så vill jag dock ej ha hans sällskap vare sig lel vande eller död. Onkel Silas syntes nu plötsligen sattad af utmattning Han lutade sig med en hemsk blick tillbaka och från hans drag glänste en af matthet framkallad kallsvett. Jag ropade på Wyat, men han blef snart åter tillräckligt återställd för att le ett af sina besynnerliga smålöjen och med detta samt en rynkning på pannan viftade han med handen åt mig att jag skulle aflägsna mig.