Göteborgsposten – 17 oktober 1865, sida 2

gade d:r Bryerly. Jag vill försvara mina rättigheter, sir, mumlade onkel Silas buttert. Jag har bildat mig en opinion i saken, ehuru ni ej har det. — Ni synes tro, sir, att jag finner ett nöje i att förolämpa er; men deri har ni orätt. Jag hatar att förolimpa nägon — jag hatar det i högsta grad; men ni inser väl, sir, i hvilken ställning jag befinner mig? Jag önskar jag kunde vara angenäm för alla menniskor och göra min skyldighet på samma gång. Onkel Silas bugade sig och smålog. — Jag har fört med mig den skotske förvaltaren från Tolkingden, er egendom, miss, och om ni tillåter oss vilja vi besöka det ifrågavarande stället och anteckna hvad vi der komma att iakttaga. — Om ni behagar, sir, skola ni och er skotte låta bli att göra något sadant; och lägg på minnet att jag hvarken förnekar eller medgifver någonting samt haf den godheten att hädanefter aldrig mera visa er, under hvad förevänning det vara må, hvarken i detta hus eller på Bartram-IIaughs område, så länge jag lefver. Onkel Silas steg upp till tecken att samtalet var slut. — Varväl, sir, sade d:r Bryerly med ett sorgset och tankfullt utseende. Efter ett ögonblicks betänkande yttrade han till mig: — Tror ni, miss, att ni kan tillåta mig säga er ett par ord härute? — Ej ett ord, sir, inföll onkel Silas under det en blixt lyste från hans ögon. Det uppstod en paus.