Göteborgsposten – 17 oktober 1865, sida 2

— Saken behandlas nu af öfverdomaren Grinders. Dessa herrar lagfarne afgöra ej ärenden så fort som vi skulle kunna önska. — Ni har således ingen egen åsigt? frågade min onkel, alltjemt leende. — Min lagkarl är fullkomligt på det klara med sa ken, och jag tror ej att någon fråga kan uppstå om den samma utom i afseende på formen. — Jaså, men emellertid äro en tjockhufvad advokats och en sinnrik apoth — jag ber om förlåtelse, läkares miss: tankar tillräckliga skäl för er att i min brorsdotters och myndlings närvaro säga mig att jag bedrager henne. Min onkel lutade sig tillbaka i stolen och log med ett föraktligt småleende, medan d:r Bryerly fortsatte: — Jag vet ej om jag begagnade det uttrycket, mer jag talade blott i en rent teknisk mening. Jag ville säg: att antingen af misstag eller af andra skäl utöfvar ni er makt som ni ej lagligen eger, och följden deraf är, att ni för ringar värdet på egendomen och, så till vida som ni dra ger fördelen deraf, beröfvar er niece hvad henne lagliger tillkommer. Det vill med andra ord säga att ni anser mig för ce! bedragare, och ert uppförande säger mig resten. Jag tac kar Gud, sir, att jag är mycket annorlunda nu än hvas jag fordom var. Onkel Silas yttrade detta i en låg tor och mycket långsamt. Jag minnes, fortfor han, en tid d: jag helt visst skulle dödat er, sir, eller åtminstone försök det för mycket mindre än så. — Men allvarsamt, sir, hvad har ni att föreslå? frå